KIs beslut om psykoterapiutbildningen leder från en helig graal till ett heligt gräl

I juni bestämde Styrelsen för utbildning vid Karolinska institutet (KI) att riva upp ett tidigare beslut att psykoterapiutbildningen ska omfatta två inriktningar – psykodynamisk terapi (PDT) och kognitiv beteendeterapi (KBT). Nu ska enbart utbildning i KBT erbjudas.
Beslutet innebär att Stockholms läns landstings psykoterapiinstitut (PI), som anordnar KIs psykoterapiutbildning, kan komma att läggas ned eller styckas upp.
PI har mer än 20 år som internationellt erkänt kunskapscentrum bakom sig. KIs integrerade psykoterapiutbildning i samverkan med PI var en av endast fyra psykoterapeututbildningar som Högskoleverket godkände i sin granskning 2007. En nedläggning vore ödesdiger för patienter, studenter och forskare, och skulle också utgöra ett dråpslag mot andra psyko- terapeutiska inriktningar.

Argumenten för att rättfärdiga beslutet vilar på bristande evidens, missförstånd och ideologiska ställningstaganden. Det påstås att ansökande studenter baserar sitt utbildningsval på den metod som ger bästa förutsättningar på arbetsmarknaden. Detta förutsätter att studenter inte skulle reflektera över vilka inriktningar som kan passa dem personligen i deras framtida yrke.
Beslutet utgår dessutom från att det är KBT-utbildning som studenter vill ha och som samhället behöver. Det har visserligen funnits brist på KBT-terapeuter, men med de senaste årens utveckling av denna inriktning, kommande pensionsavgångar inom psy-koterapeutyrket och det växande utbudet av KBT-utbildningar är risken snarare att det kommer att saknas psykoterapeuter med psykodynamisk utbildning inom en snar framtid.

Det påstås att mötet med olika pedagogiska traditioner och synsätt utgör ett skäl för att ha uteslutande en utbildningsinriktning. Detta undervärderar emellertid studenters behov av utbildningsformer som stimulerar kritiskt och självständigt tänkande genom exponering för olika kunskapstraditioner. Högskoleverkets granskning betonar betydelsen av just detta.
Det påstås vidare att den hittillsvarande utbildningen drabbats av höga kostnader, uttunnad lärarkapacitet och sämre möjligheter till kvalitetssäkring. Visserligen kräver en mångfaldig utbildning resurser, men KIs beslut leder till nedmontering av ovärderliga kunskapsresurser som omsorgsfullt byggts upp un-der många år. Lärarkompetensen kommer nu att uttunnas genom ensidiga utbildningssatsningar. Samtidigt görs ingenting för att kvalitetssäkra följderna av den nya satsningen.
Slutligen hävdas det att den internationella akademiska utvecklingen avlägsnar sig från »skolbildningar« och ansluter sig till evidensbaserad utbildning, och att detta skulle vara argument för att endast erbjuda KBT-inriktning. I själva verket är det KIs utbildningsstyrelse som tydligt tar avstånd från mångfald och främjar en utbildning som befäster skolbildningar genom att tydligt ta ställning till förmån för just en psykoterapeutisk skola.

Det måste särskilt understrykas att KIs beslut inte grundar sig på vetenskaplig evidens. Den vetenskapliga kunskapsbas som finns kring psykoterapiforskning visar att psykoterapi har tydliga positiva effekter på psykiskt lidan-de [1].
Metaanalyser visar på starka positiva effekter till psykoterapins fördel. Forskningen gäller flera olika psykoterapeutiska metoder som bla KBT för depression och ångest, men även långtids-PDT vid komplexa psykiska problem, exempelvis borderline [2].
När jämförelser görs mel-lan olika metoder har effekterna emellertid visat sig vara obefintliga eller ytterst svaga [3, 4]. När man med metaanalyser har undersökt effekten av specifika behandlingsin-gredienser har det framkommit att det är de allmänna faktorerna, och i synnerhet relationen som uppstår mellan patient och terapeut, som har den största betydelsen för psykoterapins utfall.

Länge har forskare kring psy-koterapi försökt att hitta svaret på frågan om vilken psykoterapeutisk metod som är bäst. Detta har blivit ett sökande efter psykoterapins »Holy Grail«. Men forskningen har inte hittat någon helig graal. I stället har vi ett heligt gräl, där olika teoretiska inriktningar har bekämpat var-andra i en överlevnadskamp in i döden. Detta har inte gagnat vetenskapen, sjukvården eller Sveriges framtida psykoterapeuter.
Det är därför som KIs tidigare satsning på två inriktningar har varit så viktig. Det har varit ett försök att överbrygga ideologiska motsättningar, föra psykoterapi bort från polarisering och gamla skolbildningar samt stimulera studenterna till en mer mogen individuell utveckling.
KIs beslut att skrota mångfald till fördel för enfald innebär att unika kunskaper och erfarenheter går förlorade. Samtidigt mister KI en möjlighet att vara banbrytande och vägledande i utvecklingen av svensk psykoterapiutbildning.

The dodo bird verdict, ur Alice i Underlandet: »Everybody has won and all must have prizes« [4].