Jag fick följande frågor från Anna Seremak, som går första terminen på Hälso- och sjukvårdsadministration på Lernia i Malmö. Hennes frågor är relevanta och angelägna för oss som arbetar inom sjukvården.

1. Vilken rätt till integritet har patienten? Enligt min mening har patienten ingen som helst rätt till integritet när han eller hon söker offentligt finansierad sjukvård. Uppgifter om varje läkarbesök registreras i nationella hälsodataregister. Det som registreras är personnummer, besöksdatum, diagnos och åtgärd. I dag är dessa register endast tillgängliga för forskning, men för detta finns inga som helst framtida garantier.
Problemen är särskilt stora inom psykiatrin, där vi möter patienter med sjuklig misstänksamhet men också patienter som skadats av statsterrorism. Det är patienter som hyser en befogad rädsla för den »goda staten«. Deras intressen respekteras inte i den nuvarande lagstiftningen.

2. I vilka avseenden kan man säga att integriteten är hotad?
Syftet med lagstiftningen är att göra det möjligt att använda IT-teknik på ett ändamåls-enligt sätt inom sjukvården. Så långt är allt väl. Problemet är att staten utan föregående domstolsbeslut har rätt att sortera ut individer som sökt sjukvården med sökbegrepp som innefattar etnisk och religiös tillhörighet, förutom diagnoser. Med tanke på hur lätt register kan användas för andra syften än dem som de skapades för är det lätt att förstå att integriteten är hotad för stora grupper av sjukvårdens patienter. Härvidlag räcker inte löften från dagens makthavare. De kan inte garantera framtiden.

3. Har man beaktat detta i lagstiftningen?
Ingen av dessa frågor finns beaktad i lagstiftningen. Från början hade jag uppfattat att patienten hade rätt att neka en registrering i en central databas. Men så är inte fallet.
Tidigare trodde jag att privatläkare som inte var anslutna till en gemensam vård- databas erbjöd en ökad grad av sekretess. Om så varit fallet hade det varit möjligt att söka en privatläkare som arbetar inom ramen för offentlig finansiering och som inte är ansluten till en gemensam vårddatabas. Men även denna möjlighet omintetgörs.
Landstingen får genom den föreslagna lagen om ersättningsetablering rätt att utan närmare motivering läsa privatläkarnas journaler. Systemet öppnar för godtycke och maktmissbruk. Rimligt hade varit att landstingen åtminstone skulle ge en motivering som kan prövas i domstol.