Jag skriver detta övertygad om att god hantering av anestesijournaler i pappersformat är avgörande för en god och säker anestesisjukvård.
Den manuella anestesijournalen före, under och efter operation kvarstår i pappersformat och glöms tyvärr ofta bort i de dagliga rutiner som formats i och med införande av journalinformation i dataformat. Reaktioner som »Skrattretande, ingen behöver se på papper av gamla anestesijournaler!« är felaktiga. För en god och patient-
säker anestesisjukvård måste anestesijournalen oavsett kliniktillhörighet rutinmässigt tas fram i nya anestesisammanhang.
I dagens sjukvård händer det alltför ofta att ansvarig anestesiläkare får klara anestesiplaneringen för preoperativa patienter utan nödvändig information för bedömningen; avgörande detaljtrogna anteckningar från tidigare anestesier saknas. Avsaknad av dokumenterad information om tidigare anestesikomplikationer har medfört allvarliga tillbud.
Dessa tillbud kunde lätt ha undvikits om gamla anestesijournaler varit tillgängliga i samband med den preoperativa bedömningen. Dagens situation är oacceptabel då den äventyrar patientsäkerheten.
På grund av den oundvikliga datajournalutvecklingen på sjukhusen är det därför brådskande att åtgärda denna situation som drabbar både oss anestesiläkare och patienter. I det fallet att ingenting annat hjälper, måste en diskussion initieras om att etablera en ny organisation av sjukhusgemensamma anestesijournalarkiv där alla anestesijournaler i pappers- eller fotokopieform samlas.
Till detta måste strikta rutiner formas som innebär att regelmässigt inför en patients anestesiinsatser hämta dessa anestesijournaler från anestesijournalarkivet och pre-operativt bifoga dem till hemklinikens övriga journalhandlingar.
Här är ett initiativ och en vädjan till anestesiklinikernas chefer som har den organisatoriska befogenheten på sjukhusen. Att titta på en pågående försämring av patienters anestesisäkerhet, utan att stå emot, försvagar beklagligt anestesiläkares yrkesroll i operationsteam.
