Psykoterapiområdet är för närvarande under stark utveckling och förändring. Många moment inom psykoterapin saknar tillräcklig evidens, särskilt när det gäller skillnader mellan olika former av psykoterapi. Psykodynamisk psykoterapi kommer i det perspektivet fortsatt att vara föremål för forskning och utveckling. I ett sådant läge kan vi inte låta utbildningsprogram avgränsas av olika skolbildningar, utan det är nödvändigt att kraftsamla och se till att utbildningen inriktas mot de områden där det finns mest vetenskapligt underbyggd kunskap.
Den genomlysning som regeringens psykiatrisamordnare Anders Milton gjorde av hela psykiatriområdet har gett tydliga avtryck i den senaste budgetpropositionen. Där markeras att inriktningen för psykiatrin ska präglas av behandlingsmetoder som bygger på evidens. Kognitiva behandlingsmetoder nämns särskilt som något man bör satsa på och utveckla http://www.regeringen.se/sb/d/11034 . KI har därför ett behov av att säkra kunskapsutbyggnad, forskning och en kvalificerad lärarstab inom detta område.
I det beslut som Sigmund Soback refererar till avsåg KIs utbildningsstyrelse att stärka psykoterapeututbildningen genom att fokusera på de kognitiva inriktningarna och satsa på evidens och hög kvalitet. Det är inte fråga om en kupp som Soback gör gällande.
Psykoterapiutbildningen är liten räknat i antal studenter men har höga kostnader. En sammanslagning till 16 kursplatser med en inriktning innebär att kostnaden för den teoretiska undervisningen sjunker avsevärt och därmed kan kvaliteten i enskilda utbildningsmoment upprätt-hållas.
Med den befintliga organisationen kan hög kvalitet i utbildningen inte hållas i längden. Programmet skulle med två linjer inom kort behöva hantera sju klasser av studenter samtidigt, med olika nivåer och kursinnehåll. Resurserna räcker helt enkelt inte till ett så diversifierat uppdrag och det stora antal lärare som detta kräver, i alla fall inte om man vill säkerställa kvalitet i utbildningen.
Dessutom har Stockholms läns landsting (SLL) sedan en tid tillbaka påtalat behovet av ökat antal psykoterapeuter främst med inriktning på kognitiv beteendeterapi (KBT). KI samråder alltid löpande med sjukvårdshuvudmannen rörande alla utbildningars innehåll, och sjukvårdshuvud- mannens behov och önskemål har givetvis inflytande på inriktningen av olika vårdutbildningar. SLL är representerat i KIs utbildningsstyrelse.
Sobacks resonemang om hemlighetsmakeri och kupp är inte korrekt. Programdirektorn tillskrevs redan 15 april 2008 i detta ärende. Programdirektorn har alltså varit informerad om önskemålet från institutionen för klinisk neurovetenskap, dit de flesta lärarna är knutna.
Vi vill i sammanhanget påpeka att Sobacks inlägg bör ses mot bakgrund av att hans klinik har stått för hela den verksamhetsförlagda utbildningen av KIs psykoterapistuderande, och att hans verksamhet under alla år varit helt inriktad mot psykodynamisk psykoterapi. Därmed framstår det som ett starkt egen-intresse att motsätta sig förändringar.
