I LT 48–49/2008 (sidorna 3526-8) skriver Peter Nygren, professor och överläkare vid onkologkliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala, och Lars Sandman, lektor i filosofi vid Högskolan i Borås, »Om ålderns betydelse för terapival och prioriteringar vid cancer«. Artikeln uppges vara referentgranskad men eftersom det rör sig om ett diskussionsinlägg som saknar varje form av vetenskaplig karaktär (studie i någon form eller litteratursammanställning) undrar man vad referenten haft för roll (!?).

Författarna utgår från två patientfall (sic!) och konkluderar att (kronologisk) ålder uppfattas som grund för prioritering och hävdar vidare att det saknas stöd för detta i sjukvårdens etikplattform.
Problemet är att författarna själva är oförmögna att hålla isär begreppen kronologisk och biologisk ålder. Man skriver: »Med ökad kronologisk ålder minskar självfallet sannolikheten att patienten är tillräckligt biologiskt ung för att tolerera en cancerbehandling, eftersom flertalet kroppsfunktioner av betydelse för tolerans och därmed nytta minskar med åldern.« Man kan bara instämma!
Vidare är det oroväckande när en professor/överläkare inom onkologi, dessutom vid universitetsklinik, inte är bekant med rådande klinisk praxis. Det är flera år sedan ett beslut om eventuell onkologisk behandling togs vid röntgenrond. Idag har vi multidisciplinära behandlingskonferenser, där beslut av denna karaktär fattas avseende kolorektal cancer. Ett beslut om eventuell cytostatikabehandling vilar på Socialstyrelsens nationella riktlinjer och på ett nationellt vårdprogram, som nyligen publicerats, www.oc.umu.se. Där står följande att läsa under rubriken »Palliativa behandlingsalternativ«:
»Alla patienter med generaliserad sjukdom och som inte är för gamla (biologisk ålder under 75 år) bör informeras om och erbjudas möjligheten till palliativ cytostatikabehandling …«.

Det saknas fog för artikelrubriken. Kunskap kan inte vila på två korta fallbeskrivningar. Inget i den aktuella artikeln talar för att åldersdiskriminering förekommer och inte heller i min kliniska vardag (vad det nu kan vara värt).