Patrik Gille-Johnson (PGJ) har en oärlig debattknik där han tillskriver undertecknad uppfattningar som inte finns i min artikel, bla att jag skulle ha uppfattningen att det skulle finnas ett linjärt samband mellan antalet vårdplatser och vårdreaterade infektioner, och att man i onödan lägger patienter i respirartorer. Det har jag aldrig påstått, och detta slår tillbaka på honom själv. Vad jag påstått är att fler sängar inte i första hand löser problemet i Stockholm.
Skulle Karolinska Universitetssjukhuset (KUS) eller varje annat sjukhus med överbeläggningsproblematik idag tillföras fler vårdplatser skulle dessa inom kort vara fyllda av patienter, och överbeläggningsproblematiken lika stor som innan, om man inte också vidtar andra åtgärder. Eller som Paul Batalden vid Institute for Healthcare Improvement konstaterar: »Every system is perfectly designed to achieve the results that it gets.« Jag hoppas PGJ förstår innebörden i denna sentens; det gör nämligen inte alla.
På KUS läggs i dag, 5 dagar i veckan, in mellan 150 och 200 patienter en eller flera dagar innan de ska opereras, varav en stor majoritet hade sovit bättre i sin egen säng eller på hotell. På alla Stockholmssjukhusen läggs det in på samma sätt kanske 400 patienter 5 dagar i veckan. Detta är inte ett rationellt utnyttjande av sängar. På Cleveland Clinic läggs praktiskt taget ingen patient in före operation utan alla kommer operationsdagens morgon.
Det kan knappast vara politikernas ansvar att ändra på detta. En sådan förändring hade givetvis ökat antalet tillgängliga vårdplatser samt också minskat antalet post-operativa infektioner.
PGJs vantolkning av en av mina referenser väljer jag på grund av »platsbrist« att inte kommentera, men hans synpunkter visar att han inte förstått. Det intellektuella problem som PGJ har är att han sätter likhetstecken mellan överbeläggningar och vårdplatsbrist.
Royal College of Physicians (RCP) gör inte denna intellektuella koppling och har därför tagit fram ett flerpunktsprogram för att komma tillrätta med överbeläggningar; bl a ingår där bemanning av akutintagen med specialister. Detta faktum gör PGJ till mitt förslag och ifrågasätter om mindre erfarna doktorer lägger in fler patienter än erfarna. Jag kan bara konstatera att den mycket kompetenta arbetsgrupp inom RCP som tagit fram detta program uppenbarligen har gjort den bedömningen.
PGJ beskyller undertecknad för att vara enögd och trångsynt när jag inte sätter likhetstecken mellan överbeläggningar och vårdplatsbrist. Min uppfostran förbjuder mig att ha sådana uppfattningar om personer jag aldrig mött. Jag kan bara konstatera att en något mindre arrogans och något större ödmjukhet från PGJs sida hade varit klädsam.
Och till sist: Jag kan inte se att PGJ kommit med ett enda konstruktivt förslag när det gäller att lösa problemet med överbeläggningar i vården än fler sängar.
PS. Ett besök på Institute for Healthcare Improvements och Royal College of Physicians webbplatser rekommenderas.
