Det är bra att Björn Öjerskog i sin kliniska vardag inte ser några konflikter mellan gällande etikplattform och terapibeslut avseende kronologisk ålder.
Vi menar dock att den beskrivna åldersproblematiken är tillräckligt vanlig i rutinsjukvård vid cancer för att motivera den diskussion vi för i artikeln om hur vårdpersonals intuitiva inställning till kronologisk ålder som terapipåverkande faktor kan tolkas och hur man vid en eventuell revision av etikplattformen skulle kunna bygga in ett visst mått av hänsynstagande till kronologisk ålder. Det är nog snarast den diskussionen som Läkartidningen funnit rimlig att referentgranska.
De två inledande fallvinjetterna syftade till att stimulera läsarens intresse genom att beskriva hur åldersdiskussionen kan smyga sig in i en klinisk vardagssituation som många kan känna igen. De var inte en grund för uppfattningen att åldersdiskussion är vanlig och avsåg heller inte att beskriva beslutsprocessen inför terapival.
Vår uppfattning att kronologisk ålder i sig kan påverka behandlingsbeslut grundar sig på erfarenheter från klinisk vardag och kontakt med cancerbehandlande kollegor på olika kliniker och sjukhus. Att närmare och mer objektivt kartlägga hur vanligt detta är vore förstås intressant.
Som Öjerskog påpekar utlinjeras behandlingsinriktning idag ofta vid multidisciplinär terapikonferens, vilket med största sannolikhet är både kvalitetshöjande och kvalitetsutjämnande. Många terapibeslut faller dock utanför sådana konferenser, och varken dessa eller olika riktlinjedokument utgör någon garanti för att etiska aspekter på terapibeslut och prioriteringar inte kan komma i kläm i en pressad sjukvård.
