Tony Axélls inlägg ger oss möjligheten att förtydliga tre aspekter.

• Snusets betydelse för rökningsförekomsten i Sverige. Axéll citerar detaljer ur SCENIHR-rapporten men undviker andra, som t ex att av rökare som enligt en retrospektiv telefonintervju hade slutat röka hade 71procent gjort så utan hjälp av snus. Av dem som slutade genom att börja snusa var risken 65 procent för fortsatt kontinuerlig snusanvändning [1].
Vi upprepar rapportens konklusioner i aktuella delar:
»Det finns inga publicerade randomiserade kliniska prövningar av användning av rökfri tobak i rökavvänjning. I avsaknad av sådan evidens är det inte möjligt att dra pålitliga slutsatser om den relativa nyttan av rökfri tobak som ett stöd till klinisk rökavvänjning i jämförelse med placebo eller andra etablerade behandlingar.«
»Det är inte möjligt att extrapolera framtida användningsmönster för tobak mellan länder. Det är i synnerhet inte möjligt att extrapolera trender för prevalens av rökning och användning av rökfri tobak om den senare skulle göras tillgänglig i ett EU-land där den för närvarande inte är tillgänglig.«

• Snusets effekter på hälsan. Att snusning inte orsakar KOL och lungcancer bör för denna tidnings läsare vara uppenbart. Axéll har förstås helt rätt i sitt påstående att rökningens effekter när det gäller kardiovaskulär sjukdom och cancer är mycket större än vad snusningens är; något annat har vi heller aldrig påstått. Vad vi däremot hävdar, tillsammans med EU-kommissionen, är att snusningen har tillräckligt allvarliga effekter på hälsan för att snuset inte ska betraktas som en lämplig ersättning för cigaretter. Detta oavsett hur många gånger farligare rökningen är än snusningen.

• Socialstyrelsens ståndpunkt i snusfrågan. Det ovan sagda är en del i det Axéll kallar Socialstyrelsens »kursändring«. Vi menar, på samma sätt som EU-kommissionen och många EU-parlamentariker, att »harm reduction«-frågan efter SCENIHR-rapporten snarast blivit ännu mer kont-roversiell och att ett beslut om att undanröja försäljningsförbudet i unionen alls inte kommit närmare. Frågan är förvisso viktig men kommer mer och mer i skuggan av det breda förebyggande arbetet som WHOs ramkonvention förpliktar Sverige och övriga 160 ratificerande länder till. Konventionen är mycket tydlig på att den omfattar alla former av tobak. Folkhälsa är och ska vara viktigare än frihandel och tobaksindustrins ekonomiska intressen.