Ungdomsmottagningarna saknar enhetlig struktur för sitt preventiva arbete

Vi har idag en klamy-diaepidemi i Sverige bland unga och unga vuxna med 47 101 rapporterade fall under 2007. Det finns förväntningar på de i Sverige väl etablerade ungdomsmottagningarnas (UM) preventiva arbete från såväl myndigheter som lokala politiker och inte minst från ungdomar. Trots det saknar många ungdomsmottagningar ett tydligt uppdrag, metod-stöd och handledning. Om det påverkar arbetet är okänt då de lokala uppföljningarna varierar avsevärt. Det borde vara kostnadseffektivt att satsa de ytterligare resurser som behövs för att UM ska bli en effektiv aktör i det förebyggande arbetet mot sexuellt överförda infektioner (STI). Detta är angeläget inte minst för en ökad jämställdhet och jämlikhet vad gäller tillgänglighet för unga generellt och speciellt för tonårspojkar och unga män.

En undersökning som Socialstyrelsen genomfört på landets ungdomsmottagningar under våren 2008 visar att många av de mottagningar som idag kallar sig UM har skiftande tillgänglighet, metodik, kunskapsutveckling och kompetens (en sammanställning av data från enkäten kan beställas från: monica.idestrom@socialstyrelsen.se eller socialstyrelsen@socialstyrelsen.se ).

Ungdomsmottagningar finns i de flesta kommuner men är till skillnad från mödra-, barn- och skolhälsovård ett frivilligt åtagande för kommuner och landsting. UM arbetar förebyggande med sexuell och reproduktiv hälsa genom arbete mot oönskade graviditeter och HIV/STI samt förebyggande mot psykosocial ohälsa. På UM ska det finnas personal med såväl medicinsk som psykosocial kompetens.
Det saknas idag en samlad bild av antalet besökare på UM och av orsaken till besöken, men tre av fyra UM uppger i Socialstyrelsens undersökning att de har regelbunden/organiserad samverkan med skolhälsovård. Knappt hälften har samverkan med barn- och ungdomspsykiatrin.
Resultaten från enkätstudien visar att tillgängligheten varierar stort mellan enskilda mottagningar med öppettider från enstaka timmar till hela veckor. De visar också att barnmorskemottagningar där en barnmorska avsätter enstaka timmar för ungdomar men där det helt eller delvis saknas kontinuitet av psykosocial och medicinsk kompetens ändå kallas UM.
Ungdomar som nu söker på den nya webbaserade ungdomsmottagningen www. umo.se kommer att länkas vidare till UM »in real life« som har mycket varierande förutsättningar och resurser. Det koncept som UM har idag attraherar i första hand unga kvinnor. Geografiska och strukturella olikheter över landet påverkar också jämställd och jämlik behandling av unga och mer generellt av unga män.

Det huvudsakliga arbetet på mottagningarna består i individuella besök. Den typiska besökaren är en ung kvinna som kommer för preventivmedelssamtal. Unga män står för ca 15 procent av besöken, men besök av unga män ökar väsentligt på de orter i landet där mottagningar med STI-profil eller mansmottagningar är etablerade.
Utöver grundutbildning för respektive profession har personal på UM tilläggsutbildningar i sexologi samt olika typer av terapeutiska utbildningar. Detta tyder på ett behov hos personalen av ökad kunskap för att kunna arbeta sekundärpreventivt behandlande med sexologiska besvär och psykisk ohälsa. Hur denna inriktning påverkar tid och resurser för STI-förebyggande arbete undersöktes inte. Utbildning i motiverande samtal och pedagogik är mindre vanligt. Drygt hälften av UM anger ett behov av fortbildning i metodik för utåtriktat arbete, gruppmetodik, samtalsmetodik, kunskap om kultur/etnicitet samt om homo-, bi- och transsexualitet.

De flesta UM tar emot besök av skolklasser från en eller flera årskurser i upptagningsområdet. Man vänder sig vanligen till årskurs 8 och års-kurs9. Vid besöken läggs huvuddelen av tiden på att informera om vad UM har att erbjuda. Varannan mottagning deltar i sex- och samlevnadsundervisning på skolor. Mottagningarna själva anser att den viktigaste metoden för att nå unga män är ett utåtriktat arbete och besök av skolklasser. Målgruppen i den gruppverksamhet som pågår på hälften av mottagningarna är i huvudsak unga kvinnor i behov av stöd för ökat självförtroende och mot stress, smärta och självdestruktivt beteende. Förutom besök av skolklasser i en årskurs arbetar alltså hälften av UM hälsofrämjande och förebyggande på gruppnivå i utåtriktad verksamhet.

Motiverande samtal (MI) anges som en specifik metod av som mest 14 mottagningar när de beskriver arbetssätt vid STI-arbete. Enstaka mottagningar använder MI vid upprepad oönskad graviditet respektive vid upprepat positivt klamydiatest. De flesta metoder som beskrivs i det förebyggande arbetet är huvudsakligen riktade mot psykosocial ohälsa. MI som metod har positiv effekt vid behov av beteendeförändringar, men i vilken utsträckning de som använder sig av MI följer principerna för samtalet såsom de beskrivs av Miller och Rollnick [1] är inte undersökt. Metodhandledning, och då övervägande i terapeutiska metoder, förekommer på knappt hälften av mottagningar. Hälften av mottagningarna har tillgång till extern konsult i behandlingsärenden. Handledning förekommer från en till två gånger per månad till några gånger per halvår.

Hur enskilda ungdomsmottagningars uppdrag och avtal ser ut efterfrågades inte, men hälften anger att det finns en långsiktig planering och finansiering för deras mottagning. På drygt hälften av mottagningarna upplevde personalen att huvudmannen följde upp verksamheten.
Socialstyrelsens undersökning genomfördes med syftet att kartlägga innehållet i ungdomsmottagningarnas verksamhet och är ett led i arbetet med att ta fram ett kunskapsunderlag och en vägledning för riktade insatser till ungdomar och unga vuxna inom området STI och sex och samlevnadsinformation.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.