I en debattartikel (LT 47/ 2008, sidan 3393) vill Ingvar Lundberg, Peter Allebäck, Peter Westerholm och Hans Ågren räkna in utmattningssyndrom bland sedvanliga psykiatriska diagnoser. Tanken är god men leder fel. Diagnostik av psykiska tillstånd är komplicerad. I flertalet fall är orsaken okänd, och detta har lett till att diagnoserna ställs ifrån symtomkonstellationer. DSM-systemet bygger på detta.

Samma symtomkonstellation kan dock ibland skapas av olika patogena mekanismer. Detta ses t ex hos äldre, där en depressionssjukdom kan vara ett uttryck för såväl recidiveran-de depressiv sjukdom som en hjärnskada. Denna hjärnskada kan självklart också samtidigt ge upphov till andra symtom såsom kognitiv störning [1]. Diagnostiken kräver därför en symtomdiagnos och, om möjligt, en orsaksdiagnos.
I den kliniska vardagen är det uppenbart att de primära symtomen vid utmattningssyndrom är stressintolerans och kognitiva symtom. Den kognitiva oförmågan är påtaglig [2-4] och ökar vid stress, men ses inte vid ett vanligt samtal utan fordrar en testning för att bli uppenbar.
Tyvärr ingår inte en kognitiv testning i en vanlig psyki-atrisk undersökning, trots att det finns enkla lämpliga test. Detta är en viktig orsak till att kognitiv oförmåga förbises. Vid sidan av den kognitiva oförmågan finns, men inte alltid, depressiva symtom. Dessa ses framför allt vid svårare tillstånd. Medan de depressiva symtomen kan behandlas och avtar, kvarstår en kognitiv oförmåga länge och kommer att utgöra hinder för att återgå i arbete under lång tid, trots normalt stämningsläge.
Den dominans som den kognitiva oförmågan har, gör det orimligt att ta in utmattningsreaktioner under en depressionsdiagnos. Kognitiv oförmåga är en egen sjukdomsgrupp och ter sig vid utmattningssyndrom som ett dysexekutivt syndrom. Detta dysexekutiva syndrom kan ses vid andra sjukdomar – förutom vid neurodegenerativa sjukdomar också vid schizofreni och långvariga depressiva tillstånd.

Hur diagnoser vid psykiska tillstånd ska avgränsas är ingen enkel fråga. Det behövs symtomdiagnoser parallellt med diagnoser baserade på patogena mekanismer. Vi måste också vara medvetna om att olika diagnoser som depression och kognitiv störning kan finnas samtidigt. Huvuddiagnosen är den sjukdom som finns från början och kvarstår genom hela sjukdomsförloppet.
Vad gäller utmattningssyndrom behövs mer forskning för att klarlägga symtombild och orsak till sjukdomen. För att kunna ge en optimal behandling och rehabilitering samt förstå arbetsoförmåga måste vi fokusera på de exekutiva grundsymtomen.

Läs repliken
Annan diagnos leder till svårigheter