Debatten med Peter Nilsson gäller ACCOMPLISH. Det borde vara klart för alla att en jämförelse av en ACE-hämmare + amlodipin i fulldos med samma ACE-hämmare + ett diuretikum i halv dos är vetenskapligt ointressant och kliniskt betydelselös.
Så en rättelse: jag har inte hävdat att man borde ha använt klortalidon i ACCOMPLISH-studien; det jag hävdat är att man inte borde ha använt en suboptimal dos av hydroklortiazid.
Peter Nilsson gör också anmärkningen att klortalidon inte finns tillgängligt på den svenska marknaden. Däremot nämner han inte att detsamma gäller benazepril som användes i ACCOMPLISH …

Peter Nilsson anför som ett skäl för hög trovärdighet hos ACCOMPLISH att resultaten publicerats i en ansedd tidskrift och att detta innebär en garanti för hög kvalitet. Tyvärr kan jag inte heller på denna punkt dela hans uppfattning, även om de flesta artiklarna i New England Journal of Medicine håller hög kvalitet. Min åsikt delas av en tidigare editor för tidskriften som skriver: »In choosing manuscripts for publication, we make every effort to winnow out those that are clearly unsound, but we cannot promise that those that we pub-lish are absolutely true … Good journals try to facilitate this process (of medical progress) by identifying noteworthy contributions from among the great mass of material that now overloads our scientific communication system. Everyone should understand, however, that this evaluative function is not the same thing as endorsement« [1].

En uppdatering av kalciumblockerarnas roll vid hypertonibehandling är ett seriöst tema som inte lämpar sig för ett kort debattinlägg. Jag har följt utvecklingen och har, baserat på vetenskaplig dokumentation, inte sett någon anledning att ändra min syn på kalciumblockerarnas begränsade värde. Deras plats bör vara som tredje- eller fjärdehandspreparat långt efter diuretika och ACE-hämmare.

Läs även Kalciumantagonisterna – hur ser Furberg på dem nu?