Hälso- och sjukvården behöver informations- och kunskapsstöd till rimliga kostnader. För att patienterna ska få den goda vård som man från centralt håll så gärna talar om krävs att det finns ett urval av kvalitativa tjänster att hämta information ifrån. Det finns inget enskilt system som fixar allt. I perspektivet av att ge god och patientsäker vård ska flera tjänster ses som något positivt. Om inte annat visar erfarenheterna i Norge detta, då den med centrala medel uppbyggda läkemedelsdatabasen visar sig innehålla en massa felaktiga uppgifter; se http://www.vg.no/helse/artikkel.php?artid=535690
Verkligheten är helt enkelt för komplicerad och för föränderlig för att på ett tillfredsställande sätt kunna låsas in i ett enda och av den centrala byråkratin rekommenderat system. Det är för hälso- och sjukvården nödvändigt att olika källor tillhandahålls. Ytterst handlar det också om att slå vakt om den kritiska granskningen som grunden för informations- och kunskapsinhämtningen. Den befrämjas inte av det enda systemet.
Sverige är ett litet land, och svenska är ett litet språkområde. Visst kan traditionerna och medicinsk praxis vara olika, men om kunskaper finns om dessa olikheter och om förhållningssättet är kritiskt kan man vid sidan av de svenska med fördel använda sig av många befintliga internationella informations- och kunskapstjänster.
Jag åser med stigande förvåning hur man i Sverige inte verkar bry sig om befintliga internationella databaser med hög kvalitet utan med höga kostnader uppenbarligen ska uppfinna hjulet på nytt. Farmakologin kan stå som ett exempel. Här får jag höra att man från centralt håll hävdar att »svensk sjukvård« inte erkänner de farmakologiska databaserna i Micro-medex.
Jag blir förvånad över den övermaga inställningen – blott Sverige svenska krusbär har – och betryckt som skattebetalare. Jag kan därför tycka att man från läkarhåll skjuter över målet när man kritiserar Apoteket, som i sin planerade elektroniska receptgranskning vill använda andra farmakologiska databaser än »de som används inom sjukvården«; se http://lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11185
Huvudfrågan måste väl vara om informationen ifråga är korrekt eller inte och att patienterna garanteras god vård utifrån bästa möjliga utbud av informations- och kunskapsstöd. För mig innebär detta att stödsystemen ska vara flera, och detta gäller självklart även andra områden inom hälso- och sjukvården. För det går aldrig att lita på ett enda system.
Dessutom kan vi i Sverige aldrig åstadkomma samma omfattande och genomarbetade tjänster som man kan internationellt. Jag behöver bara nämna Medline som exempel. Låt oss därför använda den rikedom av kvalitativa tjänster som tillhandahålls både internationellt och nationellt, och låt oss fortsätta att använda den kritiska granskningens metod.
