Landstingsdirektör Sofie Edberg har i allmänna ordalag kommenterat behovet av att göra prioriteringar i sjukvården och att både verksamhet och politisk ledning ska vara inblandade i detta (LT 5/2009, sidan 296). Vi har på intet sätt ifrågasatt att prioriteringar behöver göras både i sjukvården och i landstingsvärlden och i samhället i stort, och att politisk ledning och verksamhetens företrädare där båda har viktiga roller.
Vi har däremot på ett antal konkreta punkter kommenterat och haft kritiska synpunkter på hur prioriteringsprocessen drevs och forcerades fram i Västerbottens läns landsting under hösten 2008 (LT 3/2009, sidan 126). Avsikten med den kritiken var att öka chansen att en liknande process i framtiden, i Västerbotten eller i andra landsting/ regioner, ska kunna gå bättre och mera trovärdigt fram, inte minst mot bakgrund av den glättade bild av processen som företrädare för landstingsledningen tidigare målat upp i detta medium (LT 45/2008, sidan 3180; LT 48– 49/2008, sidan 3510).
I ett helt annat sammanhang fällde socialminister Göran Hägglund häromdagen repliken »Det är bättre att göra rätt än att göra fort«, och det borde väl gälla även för den form av planering och prioritering i sjukvården som vi diskuterar här.
