Kanske det vore optimalt att alla patienter med misstänkt neuropatisk smärta skulle kunna bedömas av en neurolog specialiserad på smärta. I praktiken är detta självfallet inte möjligt. Syftet med den aktuella workshopen var att sammanställa litteraturen på området, tidigare riktlinjer och klinisk praxis. Utifrån denna kunskap utformades våra riktlinjer med det övergripande syftet att förenkla och säkerställa det kliniska arbetet, främst i primärvården.

Patienter med smärta som söker i primärvården är inte samma patientgrupp som selekteras till en neurologisk mottagning. Därför kan man behöva modifiera undersökningsmetoder och riktlinjer. Konsultationerna i primärvården är oftast inte lika neurologiskt omfattande, vilket ju inte heller är meningen. Det väsentliga torde vara att hitta patienterna som lider av misstänkt neuropatisk smärta för att kunna ge råd, behandla eller vidareremittera.

Adekvat nomenklatur är viktig men den kan behöva kompletteras med kliniskt välkända begrepp och benämningar. »Akut« är ett välkänt begrepp, och benämningen »cancerrelaterad« visar på eventuellt behov av att behandla smärtan snabbt. Även om ordvalet kanske inte anses korrekt så ökar informationsvärdet. Opioider är inte förstahandsval vid behandling av neuropatisk smärta. Det påstås inte heller i vår artikel, där det står: »… där det krävs snabb smärtlindring … kan opioida analgetika eller tramadol användas, enskilt eller i kombination med något av förstahandspreparaten.«

Termen »kronisk smärta« bör mycket riktigt undvikas men kom olyckligtvis med som referenstitel efter direktöversättning av den engelska titeln på SBUs rapport [1].
Tabellen som skribenterna anser felaktig är ett försök till sammanställning av översikter från bl a Läkemedelsverket och Finnerup [2]. Den senare beskriver »peripheral focal neuropathy«, vilket överenstämmer med vår praktiska benämning »lokal, perifer«.
Vi håller helt med skribenterna om att neurokirurgi är förstahandsalternativ vid trigeminusneuralgi sedan läkemedelsbehandling prövats. Neurokirurgi är för övrigt sannolikt underutnyttjad även vid andra neuropatiska smärttillstånd.
De individuella variationerna i dosering av amitriptylin vid behandling av neuropatisk smärta är stor, och 150 mg är definitivt inte en normaldos.
Sammanfattningsvis är vår förhoppning att de aktuella riktlinjerna ska kunna bidra till en rimlig och säker handläggning av misstänkt eller säkerställd neuropatisk smärta hos patienter inom primärvården. Därmed inte sagt att all diagnostik och behandling ska ske inom loppet av 10 minuter!