Ser inte »dramatisk ökning«

I studien av Bridge och medarbetare [1] framgår enligt artikelns första diagram att siffrorna för fullbordat självmord per år i åldersgruppen 10–19 år mellan 1996 och 2005 är 11, 11, 10 och sedan 9 hela vägen framåt. Förutom 2002 då det var 8. Jag kan inte finna en av Isacsson och Bejerot påtalad »dramatisk ökning« efter 2003 som »förblivit på en hög nivå« [2].
I en studie från England av Wheeler och medarbetare [3] följdes såväl antalet fullbordade självmord som antalet inläggningar på grund av självmordsförsök i åldersgruppen 12–19 år, under åren 1999 till 2005. Förskrivningen av SSRI fördubblades fram till 2003 och halverades därefter till ursprungsnivån. Varken under ökningen eller minskningen av SSRI-förskrivningen noterades någon samvariation med självmord eller självmordsförsök.

Vad gäller studien av Donald- son och medarbetare [4] kommenterade jag »En annan inblick i den kliniska vardagen…«. Med detta menade jag att denna studie inkluderade suicidala patienter, till skillnad från de studier som gjorts på fluoxetin till deprimerade ungdomar. Trots att alla deltagarna fick psykoterapi återföll 35 procent av dem som behandlades med SSRI i ett nytt självmordsförsök. Detta kan tolkas som att SSRI hos dessa barn som gick i psykoterapi inte hade någon effekt på självmordsförsök; det kan även tolkas som att hos dessa barn fanns en negativ påverkan av SSRI som ökade antalet självmordsförsök, eller det kan tolkas som att de utan SSRI skulle ha gjort fler självmordsförsök. Jag kan inte uttala mig om något av alternativen för denna fallserie, men 35 procents återfall i självmordsförsök ger inte tilltro till SSRI som självmordsförebyggande substans hos suicidala ungdomar.