Efter läkarutbildningen väntar allmäntjänstgöring eller underläkarvikariat. Så länge det svenska systemet inte radikalt förändras bör inriktningen därmed vara att förbereda studenterna väl inför de uppgifter som väntar närmast. Detta innebär rimligtvis en bred bas med fokus på status och anamnestagan-de för diagnostik och handläggning av vanliga samt farliga men ovanliga tillstånd inom åtskilliga specialiteter.
»Curriculum overload« på grund av ökad kunskapsmassa är en farhåga som MSFs ordförande Yosef Tyson och och Gunnar Nilsson, programdirektor vid Karolinska institutet, delar (LT 8/2009, sidan 526, respektive 4/2009, sidan 225), och, underligt nog, önskar bemöta genom att ersätta grundkunskaper med specialistutbildning redan på läkarlinjen. Men just eftersom kunskapsmassan ständigt växer ökar behovet av att prioritera och välja bort. Då ställs baskunskaper mot specialistkunskaper, och det torde vara uppenbart vilket av alternativen som passar det svenska systemet bäst.
Tyson hävdar vidare att ledarskapsutbildning förekommer under termin nio som ett eftersträvansvärt moment. Välriktad ledarskapsutbildning skulle förvisso kunna vara värdefull, men förekommer inte i någon form under termin 9. Undervisningen inom professionell utveckling handlar inte om ämnen som organisationsteori, gruppsykologi och ledarskap utan om patient–läkarsamtalet, etiska dilemman inom vården och sociala aspekter av sjukdom. Denna bedrivs dock ofta i föreläsningsform och utan tydlig klinisk koppling.
Slutligen: att ställa detaljinlärning mot övergripande förståelse är en falsk dikotomi. Det är just genom så kallade detaljkunskaper som läkarstudenter utvecklar en fördjupad förståelse av olika sjukdomstillstånd.
Frånvaron av noggranna grundkunskaper ger således inte bättre förståelse, varken i dag eller på sikt. Förutvar-ande termin 9 med baskurser om totalt 14 dagar neurologi, 8 dagar ÖNH och 7 dagar oftalmologi är rimligen inte ett sätt att »fokusera på förståelse och på att studenterna ska få verktygen för att tillförsäkra sig kunskap«. Det är snarare ett sätt att frånta studenterna möjligheten till djuplodande kunskaper och övergripande förståelse.
