Med anledning av den debatt som nu förts i Läkartidningen (LT 9–10/2009) avseende vad som skapar framgångsrik vård, och planeringen av Nya Karolinska Solna (NKS), vill vi som projektledare för de medicinska rådgivargrupperna inom NKS ge vår syn på dessa frågor.
Vi välkomnar till att börja med debatten och önskar att fler liksom Magnus Lichtenstein (LT 10/2009, sidan 695) engagerade sig i den framtida vården. Den medicinska professionen lyser alltför ofta med sin frånvaro i den offentliga debatten för att i stället ägna sig åt att sinsemellan klaga på redan fattade beslut. På samma sätt uppskattar även vi Stig Nymans vilja att diskutera saken med de direkt berörda i vården (LT 8/2009, sidan 524).
Vi delar också Magnus Lichtensteins åsikt att sjukvårdens åsikter måste beaktas vid varje beslut som rör vården, och att man inte får politisera så viktiga frågor. Stabilitet över tiden är imperativt för att kunna utveckla en väl fungerande vård.
Vi är liksom skribenten övertygade om att vi i sjukvården bäst vet hur sjukvården ska bedrivas idag, och hur den ska utformas i framtiden. Tyvärr kommer vi dock ofta till korta när det gäller att se hela bilden, och var och en tenderar att vara sin egen verksamhet närmast när det kommer till kritan. Det här är direkt kontraproduktivt och förser endast beslutsfattarna med underlag som inte går att använda. Här har vi ett ansvar som yrkeskår att skapa underlag för medicinskt sunda beslut inom de ekonomiska ramarna. Allt annat är bara slöseri med tid.
Vi håller däremot inte alls med skribenten i hans åsikt att samarbeten och byggandet av nätverk inte påverkar vården »annat än på marginalens marginal«. Tvärtom.
Vi är övertygade om att skapandet av Stockholms Akademiska Sjukvårdssystem, där NKS fungerar som ett nav, kommer att vara avgörande för kvaliteten på vården. Det kommer att vara det enda sättet att möta en framtid där de ekonomiska tillgångarna får allt svårare att parera de medicinska möjligheterna.
Ett väl utbyggt nätverk ska se till att de svårast sjuka invånarna får den vård de behöver vid det högspecialiserade sjukhuset, att de mest komplicerade operationerna utförs av kirurger som får möjlighet att få en volym i sådana ingrepp, och att NKS blir ett ledande universitetssjukhus i Sverige och Europa.
Omvänt innebär det också att otiter, appendektomier och uppföljningar av basal vård ska ske på andra platser i nätverket där vården inte kostar lika mycket. För högspecialiserad vård kostar, det vet vi alla, och det måste den få göra, men då är det upp till oss att se till att de pengarna hamnar hos dem som verkligen behöver dem.
Utmaningen ligger även i att se till att detta stärker våra två andra uppdrag, forskningen och utbildningen. Alla internationella referensobjekt som vi har studerat betonar just nätverket som avgörande för sin ledande roll inom sjukvården, forskningen och utbildningen.
När det slutligen gäller den nedlåtande kommentaren om oss som »40-åriga läkarkonsulter« som valts »framför sjukvårdskompetens« anser vi den knappt värdig att bemöta. Vi lägger stor möda vid att sätta ihop arbetsgrupper med en kombination av erfarenhet och nytänkande.
Eftersom erfarenheten är så pass viktig medför det ofta att majoriteten av de knappt 200 engagerade läkarna, sjuksköterskorna och paramedicinarna inte kommer att vara yrkesverksamma år 2016, men den kan inte undvaras.
Det kan dock vara värt att fundera på vad det säger om vårt skrås syn på kunskap när man som 40-årig specialist, överläkare eller docent anses som en osnuten valp utan förmåga till kloka beslut.
Vi tror på idén att skapa ett nytt universitetssjukhus i Stockholm med ambitionen att samla den högspecialiserade vården och att bli ett ledande universitetssjukhus i Sverige och Europa. Vi tror att det kommer att gynna de svårast sjuka och förbättra möjligheterna till klinisk forskning för att kunna hjälpa och bota fler sjuka i framtiden. Vi hoppas att även Magnus Lichtenstein vill delta i den utmaningen tillsammans med oss.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
