Hemlösa hör till vårt samhälles allra mest utsatta – socialt, ekonomiskt och givetvis hälsomässigt, såväl fysiskt som psykiskt. Hemlösheten har länge framstått som ett mer eller mindre konstant problem framför allt i men även utanför storstadsregionerna. Jan Halldin ger i Läkartidningen 10 och 11/2009 (sidorna 657-8 respektive 797-8) en angelägen bild av dagsläget – hur många som är hemlösa och vilka problem de ställs inför, bland annat avseende hälsa och vårdbehov – och kommer med olika förslag.

Jag kan glädja Jan Halldin och andra som värnar Stockholms hemlösa att vi nu är i full färd med att förbättra vården för denna utsatta grupp. Vi är högst medvetna om de bristerna med otillräckliga och splittrade insatser, och ett omfattande förslag som har tagits fram ska nu genomföras. Vi förbättrar också kunskapsläget med en särskild analys som genomförs under året för att ligga till grund för insatserna från 2010. Tandvårdsbehoven och hur avgiftningen fungerar ska granskas. Analysen ska göras ur såväl ett genus- som ett etniskt perspektiv.

De utbredda problemen med missbruk och psykisk ohälsa är i många fall en bidragande orsak till hemlöshetssituationen och förvärrar i sin tur denna i en negativ cirkel som är svår att bryta. Det är därför inte så konstigt att tonvikten inom vårdinsatserna för hemlösa har legat på beroendevård och psykiatri. Samtidigt har detta inneburit att den somatiska vården har eftersatts.
Därför planerar vi tillsammans med Stockholms stad en ny, större hemlöshetsklinik från halvårsskiftet 2010, med ett mer omfattande uppdrag som tydligt är delat i två delar, somatik respektive psykiatri och missbruk. De bägge delarna ska givetvis arbeta integrerat, och samarbeta med stadens enheter för hemlösa.

Klinikens målgrupp breddas för att ge förutsättningar för sammanhängande längre vårdkedjor, och ett bredare samordningsansvar för hemlösa ska omfatta även andra vårdgivare, t ex vårdprocesser med akutsjukhusen.
Den uppskattade vårdcentralen för hemlösa, Hållpunkt, kommer att ingå som en väsentlig del i den nya, utvidgade kliniken för hemlösa.
Somatiken, en lågtröskelhusläkarmottagning, ska erbjuda en ökad geografisk tillgänglighet bla genom mobil, uppsökande verksamhet. Eftervård på härbärgen för personer som har skrivits ut från sjukhus är också en möjlighet.

Kring psykiatri- och beroendeproblematiken ska samverkan med kommunernas socialtjänst förtydligas. Det förebyggande, riskreducerande arbetet kring smittskydd och hälsorådgivning förstärks, och särskild vikt ska läggas vid HIV-smittade hemlösa där det ordinarie vårdutbudet inte passar. Även den särskilda kvinnomottagningen ska utvecklas genom att bli ökad rörlighet och samverkan med frivilligorganisationer.

Hemlöshetskliniken bygger på samverkan med Stockholms stad, men hemlöshetsproblematiken är inte begränsad dit. Därför tar vi nu också initiativ till ett samarbete med länets kommuner, via Kommunförbundet Stockholms län (KSL). Vår gemensamma missbrukspolicy för beroendevården är ett framgångsrikt exempel som vi hoppas kunna efterleva.

Beroendevården och psykiatrin i allmänhet är naturligtvis av största intresse för hemlösa. På bägge områdena har vi under den här mandatperioden startat ett ambitiöst förändringsarbete. Utvecklade ersättningssystem, ökad tillgänglighet genom fler besök och stärkt brukar- och anhöriginflytande är exempel på detta. Vi tillförde också psykiatrin tolv nya vårdplatser förra året.

Vi ser också med glädje fler fristående vårdgivare inom psykiatrin – till skillnad från Jan Halldin ser vi nämligen konkurrensen mellan olika vårdgivare som framför allt en fråga om idéer och verksamhetsutveckling.
Målet är mer och bättre vård, så att våra begränsade resurser räcker längre. Samverkan mellan olika aktörer kan snarast förbättras om vi utnyttjar möjligheten att skriva bra vårdavtal med tydliga krav – oavsett driftsform hos vårdgivaren.

De framsteg som har gjorts i den somatiska vården kan nu komma också psykiatrin till del. Inom beroendevården har den fristående vårdgivaren som finns i vårt län gjort ett gott arbete med en tidigare mycket problemtyngd landstingsdriven verksamhet.

Utgångspunkten för våra insatser för hemlösa måste givetvis vara att ge förutsättningar för en väg till ett tryggt och vanligt liv med egen bostad och försörjning. Det går långt utöver hälso- och sjukvårdens ansvar, som ofta handlar om att mildra de hemlösas hårda tillvaro så att inte deras situation ytterligare förvärras.
Bra vård i tillräcklig omfattning, som tar itu med såväl missbruk som somatisk som psykisk ohälsa, är dock samtidigt en grundförutsättning för att utsatta människor överhuvudtaget ska kunna påbörja vägen tillbaka.