Sven Britton tycker att psykiatrins företrädare ska vara upprörda över nedrustningen av psykiatrin. I detta håller jag med honom. Att han sedan använder Anna Odells »konstinstallation« som grund för den uppfattningen är mer diskutabelt. Att människor kan spela galna är ingen nyhet. I detta fall var det emellertid inte ens det som var intressant. Om det kommer in en människa som slåss och spottar på personalen och som aktivt försöker skada sig själv undrar jag ödmjukt hur Sven Britton anser att man skulle agera. Alternativet skulle ju vara att åtta personer höll fast henne i flera timmar. Något som skulle skadat henne och personalen illa.
Den enda slutsatsen man kan dra av hennes »konstverk« är att vi  (trots trygg-hetsnarkomanin i landet, som Britton försöker häckla mig för att ha uppmärksammat) lever i ett bra samhälle. I ­många andra samhällen skulle Anna Odells tilltag lett till att hon skadat sig svårt. Så vare sig det är konst eller inte så säger det absolut ingenting om psykiatrin. Och det gör inte Sven Britton heller.

Läs även
Konst och psykiatri