Sten-Erik Bäcks inlägg är angeläget också i ljuset av de två artiklar som publicerats i Läkartidningen och som kritiklöst anammar eGFR [1, 2]. Jag skriver inte [3] att S/P-kreatininkoncentrationen är en god surrogatstorhet för GFR utan att den är en dålig sådan. Clearance-begreppet innehåller en faktor som beskriver mängdflöde. Clear-
ance bör uppfattas som mängdflödet över ett membran i relation till koncentrationen på primärsidan [4] det vill säga membranets genomsläpplighet. Det fordras en högre koncentration på primärsidan för att »filtrera« tillräckligt med substans. Mängdflödet är avgörande i bedömningen av glomerulär filtration men ersätts i algoritmerna med ålder och kön, som i det korta perspektivet är konstanta! Utsöndringshastigheten motsvarar naturligtvis bildningen, annars vore vi snart kreatininstoder!
The Kidney Disease Outcome Quality Initiative anger en beslutsgräns för alla åldrar (18–70 år), och för båda könen. Den gäller endast om algoritmen »neutraliserar« de fysiologiska förloppen. Det gör den inte [5, 6]. Ändå vill man globalisera dess användning [7].

Jag ger Bäck rätt i att MDRD inte är dimensionslös, det vill säga har dimensionen 1. Emellertid, dimension i fysik och kemi är heltal (undantag finns i elektricitetsläran). Vi kan inte förstå den dimension som en dimensionsanalys av MDRD ger. En bättre lösning vore därför »arbiträr enhet«. eGFR är bara en kreatininkoncentration som genom en matematisk transformering givits ett numeriskt värde som påminner om GFR. Motsvarande gäller för övrigt också för omräkning av S/P-cystatin C till GFR!
Man kan inte överföra populationsgrundade resultat på individer utan att erhålla en okontrollerad osäkerhet, och det finns utifrån samma skäl anledning att varna för förslaget att uttrycka HBA1c-koncentrationen i mmol glukos per liter [8]. Om MDRD-eGFR verkligen avspeglade individens normerade GFR – relativa är ett oklart begrepp – skulle individens aktuella GFR erhållas genom att multiplicera värdet med kroppsytan beräknad exempelvis enligt Du Bois. Men individen är bara beskriven i termer av ålder i MDRD! Därför blir det fel [3].
Kreatininkoncentration är ett dåligt diagnostikum men utmärkt för övervakning av njurfunktionen. Detta beror på den stora interindividuella men ringa intraindividuella variationen av koncentrationen i serum och plasma. Kreatininkoncentrationen blir inte en bättre markör genom att inverteras och multipliceras med några faktorer.
Omräkningar enligt denna typ av algoritmer ger inte något utöver primärstorheten. Algoritmer som baseras på fysiologiska förhållanden, till exempel clearance, anjongap, har en annan legitimitet.
Klinikern missleds genom påståendet att det är GFR man mäter, klinikern missleds också genom att den beräknade storheten uttrycks som normerad GFR. I eGFR förloras information och introduceras en oförsvarlig osäkerhet i klassificering av njurfunktionen.

Läs även
Dunkelt om uppskattad GFR