Det är utmärkt att Birgitta Rydberg i sitt inlägg i LT 17/2009 (sidan 1199) säger sig vilja värna om mångfalden när det gäller psykoterapiinriktningar inom behandling, utbildning och forskning. Det är i linje med vad vi framförde i vår artikel i LT 14/2009 (sidorna 1024-5) med anledning av Socialstyrelsens förslag till riktlinjer vid behandling av depressionssjukdomar och ångestsyndrom.
Emellertid överensstämmer denna ambition hittills föga med vad som blivit resultatet av hennes ageranden i frågan. Tvärtemot hennes tidigare utfästelser om motsatsen ska Psykoterapiinstitutet de facto läggas ned; både de kliniska medarbetarna, lärarna och medarbetarna på dess forskningsavdelning ska skingras. Det kompetenscentrum för psykoterapi som hon i olika medier envist hävdar ska ersätta Psykoterapiinstitutet finns endast på idéplanet, har än så länge endast en ansats till organisation och ingen tillsatt chefsbefattning till skillnad från andra forskningsområden inom Centrum för psykiatriforskning. Den nära samverkan mellan klinisk verksamhet, utbildning och forskning som tidigare funnits på Psykoterapiinstitutet kommer att vara svår att återskapa.
Vidare: den psykodynamiska forskningen, som Birgitta Rydberg just påpekat behöver förstärkas, kommer särskilt att drabbas. Att bygga upp en ny fungerande forsknings- och utbildningsverksamhet för psykoterapi med ny personal och nya rutiner har prägel av att uppfinna hjulet på nytt, att börja om från början.
Den breddning av kompetensen som Birgitta Rydberg förespråkar finns än så länge endast representerad i ett faktiskt rakt motsatt beslut om likriktning av psykoterapeututbildningen.
Mot bakgrund av landstingrådets ansvar för vilken psykoterapibehandling patienterna framledes ska kunna få, är det vår förhoppning att hon och hennes rådgivare i fortsättningen informerar sig bättre om konsekvenserna av tagna beslut.