Jan Håkansson (JH) och Anders G Olsson (AGO) skriver båda i Läkartidningen 21–22/2009 (sidorna 1460–1), AGO även i LT 23/2009 ­(sidan 1577) om JUPITER-studien (blodfettssänkaren rosuvastatin versus placebo), som av industrin lanserats som studien med stort S, studien som ska öppna dörrarna för så kallad primärprevention av hjärt–kärlsjukdom.
Studiepopulationen i JUPITER betecknas som frisk, men inte desto mindre var ­cirka 75 procent överviktiga och drygt 40 procent hade metabola syndromet. Högkänsligt CRP (Hs-CRP) låg högt med ett medianvärde på 4,2 mg/l.
Nåja, de som ingick i studien kände sig förhoppningsvis friska, annars är det ju svårt att tala om primärprevention – men det är ju en definitionsfråga.

JH talar om en blygsam absolut riskreduktion från 99,1 till 98,2 procent och osäkra långtidseffekter. Samtidigt talar AGO om ett paradigmskifte, om en i dessa sammanhang icke tidigare skådad relativ riskminskning på 44 procent och extrapolerar den korta studielängden på 1,9 år till hela 5 år. Det är här vi står: å ena sidan ett synsätt som grundar sig på helhetssyn och eftertanke, å andra sidan ett önsketänkande om att behandla allt fler med allt mer farmaka för att undvika sjukdomsfall.

Någon kanske invänder att detta är att hårdra studie­resultaten, men det menar jag att det inte är. Under utbildningen fick jag lära mig att framför allt utgå från och fästa vikt vid de absoluta riskreduktionerna. Läkemedelskonsulenterna lyfte alltid, som AGO, fram de relativa riskreduktionerna, men efteråt kunde vi i lugn och ro fundera på vad de absoluta talen sa oss.

Vem är frisk och vem är sjuk – det är också en viktig fråga. Inom JUPITER-studien betecknas deltagarna som friska trots att de uppvisade ett flertal ogynnsamma laboratorievärden/motsvarande. De hade säkert orkat med att genomföra livsstilsförändringar. Det hade blivit billigare och ett stort antal patienter hade sluppit läkemedelsbehandling under en följd av år till ringa eller ingen nytta.

Övergången från friskt till sjukt sker gradvis och behandlingsvinsterna vid så kallad primärprevention, inkluderande förstadier till sjukdom, är mindre än vid behandling av etablerad hjärt–kärlsjukdom med statiner. JUPITER-studien vill utvidga indikationerna för rosuvastatin men har bara visat att så kallad primärprevention av hjärt–kärlsjukdom med rosuvastatin inte säkert gör mer nytta än skada på lång sikt.
När kommer en primär­preventiv studie som randomiserar livsstilsförändringar mot statiner?