På Läkarförbundets fullmäktigemöte 2008 diskuterades att läkare med utländsk grundutbildning borde få en bra introduktion till svensk sjukvård. I Läkartidningen nr 51-52/2008 (sidorna 3712-5) beskrivs att ILIS, Internationella läkare i Sverige, tagit fram en kurs för utländska läkare som är nya i den svenska sjukvården.

Vi är två nyligen pensionerade, men fortfarande yrkes­aktiva allmänläkarkollegor som i drygt två månader hjälpt två ungerska kollegor vid Hälsocentralen i Storvik, Landstinget Gävleborg, att komma in i svenska sjukvårdssystemet.
Omfattningen har varit 5–6 timmar måndag till onsdag i tio veckor och vi har turats om att vara på plats dessa dagar och hjälpa de ungerska kollegorna. Dessa hade läst svenska på heltid i tre månader utomlands, och vår kommu­nikation hölls på svenska.
Första veckan ägnade vi åt genomgång av datajournalens alla delar i Profdoc-systemet. Andra veckan satt en ungersk kollega med ordinarie läkare 1 timme i taget, och gick sedan till handledaren med patientärendet och patientens journal gicks igenom.

Genomgången av journalen gav möjligheter till diskussioner angående språket, läkemedel, rutiner med laboratoriet, röntgen, remisser, sjukskrivning med mera. Vi som arbetat cirka 35 år i svensk sjukvård upptäckte då begreppet »sjukvårdssvenska«, vilken man förutom det vanliga språket måste förstå.
Nästa period,
som omfattade 3–4:e veckan, var det dags för våra kollegor att ha egna patienter med handledare sittande bredvid.
Vi började med återbesöks­patienter, vilket ger många möjligheter till utvikningar av samtal och språkliga korrektioner.
Ytterligare ett steg i utvecklingen blev när de ungerska kollegorna fick egna patienter, såväl ny- som akutbesök, och vi fanns i ett rum bredvid, nära till hands om eller när de behövde hjälp.
De ungerska kollegorna skrev journalerna själva, och vi gick igenom dessa efter besöket. När vi inte fanns på hälsocentralen fick de följa med olika teammedlemmar, alternativt läsa de läxor vi gav som handlade om läkeme­dels­­kommitténs skrift, Jourläkarboken, Läkemedelsboken eller att gå in på olika Internetlänkar.

Vi har på detta sätt stegvis och ganska snabbt kunnat introducera de ungerska kollegorna i det svenska sjukvårdssystemet och kunnat förmedla hur man pratar med patienter i svensk sjukvård.
Förutom förhållanden i sjukvården har vi kunnat berätta om det svenska samhället och även skyndat på den sociala integrationen genom att hjälpa till med olika råd.
En kulturell skillnad är att en ungersk läkare arbetar ensam på sin mottagning i stor utsträckning, och kommer här i Sverige till en hälsocentral eller vårdcentral och blir en teammedlem. Ungersk sjukvård har också ett mera hierarkiskt system i olika avseenden, vilket påverkar läkarens situation och arbetssätt. En rekrytering av en läkare med familj från ett annat land är en stor
investering, både för den som har tagit steget att lämna sitt hemland och från landsting-ets sida.

Vi tror att vår arbetsinsats för att snabba på integrationen i sjukvården och samhället har varit betydelsefull. Kanske kan den ST-tid som kommer efter 6 månaders provtjänstgöring att kunna bli kortare än den skulle ha varit utan vår insats? Särskilt viktigt i specia­liteten allmänmedicin är språket, som instrument i mötet mellan läkare och patient men också för att kunna kommunicera med olika medarbetare.
Allmänmedicinen har en mycket bred kontakt­yta med alla specialiteter på sjukhuset, kontakter med kommunala organ inom äldrevården, missbruksvården och socialtjänsten, och kontakt med Försäkringskassan. Om man någorlunda snabbt kan göra rätt i dessa kontakter borde kostnaderna kunna hållas nere.

Avslutningsvis ett boktips för handledare och nya utländ­ska läkare: Garlén C, Sundberg G. Handbok i svenska som andraspråk. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag; 2008.