Wettermark och medarbetare drar upp en diskussion om de höga kostnaderna för hypertonibehandling i LT [1]. De tror att vi kan spara ca 0,5 miljarder av de 2,4 miljarder det kostar med styrning av förskrivningsrutiner för läkemedel som blockerar renin–angiotensinsystemet. Kostnader för läkarbesök, utredning och kontroller är inte medtagna i diskussionen.
Låt mig stillsamt påminna om ett sätt att begränsa kostnaderna för hypertonivården som jag tidigare framfört i LT [2] och som tar hänsyn till alla aspekter. En halvering av vårt enormt höga saltintag (12 g/dag mot rekommenderat 6 g/dag), som livsmedelsindustrin och restaurangnäringen förorsakar, sänker blodtrycket i en omfattning som skulle bota åtminstone 25 procent av alla hypertoniker. Besparingen blir då 0,6 miljarder bara på läkemedlen, och dessutom skulle resterande hypertoniker behöva mindre mediciner – också det en besparing!
Livsmedelsverket har uppmärksammat saltet i kosten och infört salt i sin nyckelhålsmärkning med målsättningen att just halvera salt-intaget i befolkningen. För att nå dit krävs dock ett tryck på livsmedelsindustrin och restaurangnäringen från oss alla – utan ett konsumenttryck händer nog inte mycket!
