Socialstyrelsen anser att det är viktigt att åstadkomma en allmän höjning av den vetenskapliga kompetensen hos specialistläkarna med hänsyn till den ökade betoningen av evidensbaserad hälso- och sjukvård. Inom grundutbildningen har man under senare år påtagligt skärpt kraven på detta område, vilket har setts som en nödvändig anpassning av läkarutbildningen till en internationell utveckling mot en mer evidensbaserad hälso- och sjukvård.

Den nya föreskriften om specialiseringstjänstgöringen (ST) har nu gällt i snart ett år. En av de nya bestämmelserna gäller området medicinsk vetenskap och kvalitetsarbete, och målet är formulerat: »att ha förmåga till ett medicinskt vetenskapligt syn- och förhållningssätt«. En av lärandemetoderna ska vara »skriftligt individuellt arbete under handledning enligt vetenskapliga principer«. Lärandemetodens utformning har lett till diskussion vid flera tillfällen, och man har efterfrågat en precisering av vad formuleringen står för.
Vi vill här lämna några kommentarer om bakgrunden till bestämmelserna. Kraven på en höjning av den vetenskapliga kompetensen hos specialistläkarna tillkom som en direkt följd av de diskussioner som förts med representanter för läkarkårens organisationer.
Det är naturligt att en ambition att åstadkomma en allmän höjning av den vetenskapliga kompetensen omfattar inte bara grundutbildningen, utan även specialistutbildningen. Regleringen av denna utbildning genom myndighetsföreskrifter måste med nödvändighet bli principiell och övergripande.
Om man valde en alltför hög detaljeringsnivå skulle konsekvensen lätt kunna bli ett stelt system med orealistiska bestämmelser och svårigheter att anpassa kraven till olika lokala förhållanden.

Socialstyrelsen har därför, efter samråd i Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring (ST-rådet), valt att använda formuleringen »skriftligt individuellt arbete under handledning enligt vetenskapliga principer«. Det har uppkommit frågor om vi med detta avser publicering i vetenskapliga tidskrifter av den typ som vanligen ingår i akademiska avhandlingar. Svaret är ett obetingat nej. Detta har aldrig varit avsikten med bestämmelsen, som i så fall skulle ha formulerats på annat sätt.
Syftet är dock klart: ST-
läkaren ska under sin tjänstgöring, vid sidan av alla andra ingående mål, ges möjligheter att ta sig an en uppgift av nämnda slag och därmed visa sin förmåga att i skrift formu-lera sig i vetenskapliga termer.
I samband med att målbeskrivningsmodellen togs fram 2005 var läkarorganisationerna starka förespråkare för detta mål. Socialstyrelsen har därför haft förhoppningen att man från professionens sida skulle arbeta fram en gemensam syn på omfattningen av detta arbete.

Det är glädjande att detta arbete nu verkar ha inletts så att man når en samsyn i denna för professionen angelägna fråga, och Socialstyrelsen har tills vidare inga planer på att ändra bestämmelsen.
I samband med uppföljningen av föreskriften, som inleds under 2009, kommer utvecklingen av detta arbete att följas. Om frågan inte blivit tillräckligt utklarad genom en »inomprofessionell konsensus« finns naturligtvis möjligheten att Socialstyrelsen på annat sätt söker nå en samsyn om denna lärandemetods omfattning. En sådan väg att gå är t ex reglering genom allmänna råd, som utgör rekommendationer och inte bindande regler.