I bruset av vanliga infektioner och folksjukdomar på en primärvårdsmottagning kommer även sporadiska fall av sällsynta symtom och åkommor. Ett ovanligt och svårtolkat symtom på vår mottagning visade sig vara ett fall av »noisy or clicking pneumothorax«.
Patienten, en 23 år gammal tidigare helt frisk man, sökte på grund av att han själv hört ett ljud från hjärtat. Han hade tidigare ­varit hjärt–lungfrisk och uppgav inga ­hereditära sjukdomar.
Patienten hade inte haft någon infektion nyligen och aldrig tidigare haft symtom från hjärta eller lungor. Han hade heller inte upplevt några brösts­märtor eller andningsbesvär, och han hade slutat röka någon månad före det aktuella besöket. Sedan en vecka hade han hört ett ljud från bröstet i hjärtregionen. Även patientens närmaste hade kunnat höra ljudet.

Vid undersökningen fann man patienten opåverkad och av magerlagd kroppsbyggnad. EKG visade sinusrytm med högerställd elektrisk axel och med breddökad P-våg. Hjärtfrekvensen var 90/minut. I sittande ställning var stetoskopin normal, men liggande upp­trädde ett kraftigt klick­ande pulssynkront biljud över prekordiet. Ljudets maximum låg till vänster om sternum men hördes över hela vänster lungfält.
Biljudet kunde närmast jämföras med ljudet från en mekanisk aortaklaff. Inga blåsljud eller andra patologiska fynd noterades med stetoskop. Andningsljud auskulterades normalt i sittande ställning.
Kontakt togs med kardiolog, som samma dag gjorde ekokardiografi som visade helt normala hjärt­rum, normal systolisk funktion, normal ejektionsfraktion, normala kontraktioner och normala klaffar. Kardiologen noterade dock att apex var svår att undersöka och misstänkte pleuravät­ska eller pneumotorax.
Lungröntgen visade en 3 cm bred pneumotorax på vänster sida. Röntgenkontroll efter 6 dagar visade regress av patientens pneumotorax, endast en liten spalt på 0,5 cm kvarstod.
Vid senare kontakt med patienten var han fortfarande helt besvärsfri, och ljudet var borta. Stetoskopin av hjärta och lungor var helt normal, EKG visade dock oförändrad högerställd elektrisk axel.

År 1939 och 1945 beskrev Louis Hamman vid Johns Hopkins Hospital ett kliniskt syndrom med spontant me­diastinalt emfysem, och ett speciellt ljud som i senare ­litteratur benämns som Hamman’s crunch (a cra­cky, bubbly, crunchy, clicking sound over the precordium, synchronous with the heart beat) [1, 2].
1955 fann Chapman att den essentiella komponent och vanligaste orsaken inte var mediastinalt emfysem, utan en liten pneumotorax på vänster sida. Detta hade tidigare beskrivits i många fall av ia­trogen pneumotorax, som då var en vanlig behandling vid tuberkulos [3].

I en större redovisning av 24 fall 1961 [4] var alla yngre personer utan andra sjukdomar. Flertalet var män (endast 2 kvinnor), och ett fåtal hade samtidig bröstsmärta, men i inget fall fanns me­diastinalt emfysem. Hos 5 personer kunde ljudet höras på avstånd utan stetoskop, och i röntgengenomlysning kunde man visa att en luftficka i pleura ändrade position med hjärtkontraktionerna.
Alla personer i denna undersökning befanns vara vid god hälsa, och symtomet försvann spontant men blev initialt uppfattat som allvarligt, oftast som misstänkt perikardit.

Orsaken till det beskrivna ljudfenomenet är att en ­mindre mängd luft ändrar position i pleura i liggande ställning under hjärtrörelserna, eventuellt in i och ut ­
ur fissura obliqua eller mellan viscerala och parietala pleura.
Fenomenet accentueras i vänster sidoläge och finns endast om pneumotorax är liten [5, 6]. Vid högersidig pneumotorax finns inte motsvarande beskrivet. Fenomenet är beskrivet tidigare i nordisk litteratur [7, 8].
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.