Vilseledande avhandling om strålning från mobiltelefoner

Hösten 2007 beskrev Lars-Erik Holm, Per Hall och Anders Ekbom i Läkartidningen stora brister i en doktorsavhandling [1]. Enligt avhandlingen skulle det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl ha lett till ett ökat antal cancerfall i Sverige. Författarna riktade kritik mot såväl studiernas design som tolkningen av resultaten och konkluderade att omständigheten att avhandlingen blivit godkänd belyste ett problem inom nuvarande forskarutbildning. Fallet är tyvärr inte unikt.

December 2008 disputerade Henrietta Nittby vid Lunds universitet på avhandlingen »Effects of mobile ­phone radiation upon the mammalian brain« [2].
I avhandlingen konkluderas att en kortvarig exponering för mikrovågsstrålning från mobiltelefoner leder till histologiskt påvisbara hjärnskador och att upprepade expone­ringar under en längre period leder till reducerad minnesförmåga.
Slutsatserna är helt i linje med huvudhandledaren Leif Salfords tes att exponering för strålning från mobil­telefoner »utgör det största mänskliga experimentet någonsin« [3].
Mot bakgrund av detta uttalande förväntade man sig att doktorsavhandlingen skulle fylla högt ställda krav vad gäller såväl formalia som vetenskaplig kva­litet.

Disputationsakten. Vid disputationsakten uttalade varken fakultetsopponenten eller medlemmarna i betygsnämnden någon egentlig kritik. Däremot framfördes vid den efterföljande extraoppositionen flera av de kritiska synpunkter som presenteras nedan. All kritik kunde dock inte framföras under akten eftersom extraoppositionen upprepade gånger avbröts av huvudhandledaren med visst bistånd från disputationens ordförande. Den kritik som inte då kunde presenteras inlämnades i efterhand i skriftlig form till medicinska fakultetens dekanus.

Formalia. Enligt Bolognaprocessen fordras normalt fyra års heltidsstudier för doktorsexamen. Den aktuella doktoranden antogs till grundutbildningen på läkarlinjen vid medicinska fakulteten i Lund vårterminen 2005 och blev doktorandanmäld våren 2007. Under den exceptionellt korta tiden till disputation i december 2008 genomförde doktoranden emellertid inte enbart sina heltidsstudier för doktors­examen utan fullföljde sam­tidigt heltidsstudier på läkarlinjens grundutbildning. Formalia kan möjligen anses vara av underordnad betydelse under förutsättning att den vetenskapliga kvaliteten är tillfredsställande.

Histologiska hjärnskador. I det första delarbetet konkluderas att 2 timmars exponering för strålning från mobiltelefon leder till skador på blod–hjärnbarriären, extravasering av albumin och uppkomsten av döda neuron (»dark neurons«). Under extraoppositionen påtalades det säregna förhållandet att delarbetet inte innehåller några originaldata som stöd för slutsatserna.
Fakultetsopponenten Henry Lai anförde därvid att han personligen accepterat artikeln för publicering i en vetenskaplig tidskrift där han har stort inflytande samt att omständigheten att artikeln inte innehöll några primärdata helt enkelt förklarades av att det var en översiktsartikel. Betygsnämnden informerades då om att översiktsartiklar av denna typ inte får utgöra delarbeten i en svensk doktorsavhandling.
I det tredje delarbetet beskriver forskargruppen att motsvarande exponering en gång per vecka under 55 veckor inte leder fram till histologiskt påvisbara skillnader mellan kontroll och experimentgrupperna. Det överraskande förhållandet att en ­enstaka exponering för strålning från mobiltelefoner ­medför tydliga hjärnskador, medan upprepade exponering inte leder till sådana skador kunde forskarna inte förklara.

Nedsatt minnesförmåga. I avhandlingens viktigaste delarbete presenteras den uppmärksammade slutsatsen att exponering för mikrovågsstrålning från mobiltelefoner leder till försämrat minne. Försöksdjuren var uppdelade i två experimentgrupper och två kontrollgrupper. De båda experimentgrupperna utsattes en gång per vecka under 55 veckor för en 2 timmar lång exponering för en högre respektive en lägre dos mikrovågsstrålning. Djuren i de båda kontrollgruppen blev inte exponerade.
Testen av visuellt minne genomfördes för samtliga grupper 3 till 7 veckor efter tidpunkten för den sista exponeringen. Minnesförmågan bedömdes utifrån hur länge och på vilket sätt djuren betraktade två typer av föremål placerade i olika geometriska formationer.
Under extraoppositionen framkom att studien hade genomförts av två laboratorieassistenter och en kinesisk gästforskare. Försöksserien hade planerats och påbörjats innan respondenten påbörjade grundutbildningen på läkarlinjen, och djurförsöken var slutförda ett år innan hon blev doktorandanmäld.
Den i arbetet presenterade signifikanta nedsättningen av minnesförmågan efter mikrovågsexponering erhölls genom att man bortsåg från resultaten i den ena kontrollgruppen. Dessa kontrolldjur hade vid testningen den klart sämsta minnesförmågan. Detta förhållande jämte den stora spridningen i resultaten borde ha stimulerat forskargruppen till en kritisk gransk­-ning av försöksplaneringen. Det är nämligen sedan mer än 30 år känt att just den råttstam som användes i studien – Fischer 344 – utvecklar en åldersrelaterad degeneration av retina.
Vid 12 månaders ålder startar en snabbt fortskridande atrofi av fotoreceptorerna, vilket leder till en mycket uttalad synnedsättning [4]. Vid testningen var försöksdjuren inte yngre än 18–21 månader. Även för en lekman torde det stå klart att det är meningslöst att försöka utvärdera den visuella minnesförmågan hos synskadade eller i det närmaste blinda råttor.
Före disputationen presenterade fakulteten i ett pressmeddelande nyheten att strål­ning från mobiltelefoner skadar minnet. Meddelandet väckte stor uppmärksamhet i pressen. Vid en sökning på Internet finner man hundratals referenser och citat på en mängd språk hänvisande till detta uppseendeväckande forskningsresultat från det välrenommerade universitetet i Lund.

Fakultetens bedömning. Betygsnämnden fann enhälligt att avhandlingen motsvarade de krav som medicinska fakulteten ställer på en doktorsavhandling. Respondentens insats betecknades som föredömlig.
Omständigheten att extraoppositionen inte kunde fullföljas har medfört en utväxling av skrivelser mellan de inblandade parterna och fakulteten. Dekanus har efter avslutad utredning konstaterat att doktoranden uppfyllde de krav som medicinska fakulteten i Lund uppställer för doktorsexamen. Den kritik som riktats mot den vetenskapliga kvaliteten finner inget stöd hos dekanus.
Vad gäller förhållandet att man försökt utvärdera det visuella minnet hos råttor som möjligen helt saknar syn framhåller dekanus att råttstammen Fischer 344 anges i avhandlingen och därigenom har bedömts och accepterats av betygsnämnden. Vidare understryker dekanus att djuren i kontroll- och experimentgrupperna hade »samma egenskaper när det gällde synnedsättning. En skillnad i beteende mellan grupperna kan därför inte förklaras av att man valt denna råttstam. Synpunkter på tolkningen av data är återigen en vetenskaplig diskussionsfråga vilken undersökts av opponent och betygsnämnd«.
Beträffande det mycket uppmärksammade pressmeddelandet avsvär sig universitetet allt ansvar, och dekanus anför att »något ställningstagande till resultaten i avhandlingen sker inte från universitetets sida«. Fakul­teten kommer därför inte att dementera den vilseledande information som man givit internationell spridning.

Ovanstående resumé är mera utförligt dokumenterad i skrivelser som är offentliga handlingar. Den som är intresserad av att se hur ett ärende av allmänt intresse handläggs kan således rekvirera dessa från medicinska fakulteten i Lund.
Angående avhandlingen om effekterna av det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl gav Lars-Erik Holm och medarbetare följande avslutande omdöme riktat till Linköpings universitet [5]:
»Vår kritik riktar sig främst till handledaren för att inte ha givit adekvat handledning till sin doktorand, till universitetet för att inte ha haft tillräcklig kvalitetskontroll på avhandlingsprocessen och till betygsnämnden som bär det slutgiltiga ansvaret för att en undermålig avhandling godkänts trots sina uppenbara brister.«
Dessvärre tvingas jag konstatera att detta omdöme äger giltighet även när det gäller den aktuella avhandlingen.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.