Evidens för reproduktionstoxisk effekt hos kemikalie ignorerad

På tidningarnas kultursidor har vi kunnat läsa om den stämningsansökan som det amerikanska multinationella fruktföretaget Dole lämnat in mot ett mindre, svenskt filmbolag (WG film) och personligen mot dokumentärfilmaren Fredrik Gertten och filmproducenten Margarete Jangard. Stämningsansökan gäller förtal och avser dokumentärfilmen »Bananas!« som skildrar nicaraguanska ba­nanarbetare och deras juridiska process mot företaget Dole. Processen är inte avslutad och är fylld av förvecklingar med anklagelser och motanklagelser (bland annat om falska vittnesmål). Den gäller skador efter exponering för bekämpningsmedlet 1,2-dibrom-3-klorpropan, DBCP, ett medel mot nematoder, som är det mest välbeskrivna testikelskadande ämne som förekommit i arbetslivet [1].
Vi vill för Läkartidningens läsekrets aktualisera den vetenskapliga bakgrunden och bristerna vad gäller att omsätta existerande kunskap i adekvata åtgärder.
DBCP utvecklades under första delen av 1950-talet av Dow Chemicals och Shell. Djurförsök utförda vid Dows laboratorier och vid medi-cinska fakulteten vid University of California publicerades år 1961 [2]. Resultaten ­visade att upptag sker via såväl luftvägarna, mag–tarmkanalen som huden. Det mest beaktansvärda var en dosbe­ro­ende testikelpåverkan med ­degeneration av tubuli seminiferi, ökning av antalet Sertoliceller, sänkt spermakoncentration och ­abnorm spermiemorfologi. Förändringarna fanns hos råtta redan vid den lägsta ­testade koncentrationen som var 5 ppm.
Författarna gav för den tiden långtgående rekommendationer om en högsta lufthalt på 1 ppm, andningsskydd och skyddskläder som inte släppte igenom substansen [2] (Fakta).

Producenten bagatelliserade dock fynden, och varnings­texten på produkten innehöll bara information om att långvarig inandning av ångorna borde undvikas. Inga reproduktiva risker nämndes. Skyddsnivån beskrevs som låg, särskilt i användarledet, där inga allvarliga försök gjordes att begränsa exponering via hud eller inandning [3].
Medlet fick ett starkt genomslag eftersom effekten mot nematoder var hög och toxiciteten för växter låg.
År 1977 uppmärksammade en grupp arbetare som hanterat DBCP vid en avdelning inom ett kemiföretag i Kalifornien ofrivillig barnlöshet som ett gemensamt problem.
Spermaprov från samtliga 25 icke vasektomerade män vid avdelningen undersöktes och visade att nio personer (36 procent) hade azoospermi, två hade spermiekoncentrationer på 1 miljon/ml, tre hade låga koncentrationer (10–30 miljoner/ml) och endast 11 (44 procent) hade vad som klassades som ett normalt spermieantal (≥40 miljoner/ml).

En negativ association sågs mellan den genomsnittliga anställningstiden och spermiekoncentrationen. Efter 8 års anställning sågs spermiekoncentrationer på ≤1 miljon/ml medan det hos dem som arbetat 1 månad uppmättes koncentrationer på ≥40 miljoner/ml [4]. Biopsier visade inga förändringar hos män med upp till 3 månaders exponering, däremot reducerad spermatogenes vid >12 månaders exponering och nästan total avsaknad av spermatocyter och spermatogonier hos dem som exponerats 3 år eller mer [5]. Exponeringsnivåerna bedömdes understiga de som rekommenderats av Torkelson et al [2], med uppmätta genomsnittliga lufthalter under en arbetsdag på 0,3–0,4 ppm [4].
En uppföljande undersökning vid Dows tillverkningsanläggning visade liknande fynd. Detta medförde att registreringen som bekämpningsmedel i USA suspenderades år 1977. Den drogs in definitivt 1979. I Sverige återkallades tillståndet för DBCP som bekämpningsmedel 1978.

DBCP visades åren 1975–77 vara mutagent i bakterietest efter metabol aktivering. Djurförsök visade att det är karcinogent vid peroral exponering och vid inhalation. Vid inhalation fanns en signifikant ökning gentemot oexponerade kammarkontroller av tumörer i luftvägarna hos råtta och mus redan vid lägs­ta testade nivån (0,6 ppm [6]). Underlaget för klassning av karcinogenitet hos människa i form av epidemiologiska studier har bedömts vara otillräckligt [7].
Angrepp med nematoder orsakade stora produktionsförluster i tropiska länder, och DBCP exporterades till ett tiotal utvecklingsländer, bland andra Filippinerna, Costa Rica, Honduras, Ecuador, Nicaragua, Guatemala, Panama och Elfenbenskusten [8].
Vid Standard Fruits (nuvarande Dole) bananplantager i Centralamerika visade sig DBCP vid försök åren 1969–1970 vara det mest kostnadseffektiva medlet trots att det krävde täta applikationer. ­Huvudsakligen applicerades det med en injektionsspruta direkt i marken, med upprepade insprutningar runt varje planta, men även dimbesprutning förekom. Ingen särskild skyddsutrustning tillhandahölls, och ingen information gavs om riskerna [9].

Dow Chemicals informerade i juli 1977 Standard Fruits ledning om att de mot bakgrund av den testikelpåverkan som observerats hos arbetare i USA tillfälligt ville stoppa leveransen av DBCP. Standard Fruit svarade att detta skulle ses som ett kontraktsbrott. Medan Dow Chemicals gjorde uppehåll i leveranserna köpte man medlet från Israel och Mexiko.
Efter att Standard Fruit i oktober 1977 tagit på sig ansvaret för eventuella skador som skulle kunna uppstå genom fortsatt användning och förbundit sig att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda arbetare och kringboende genomfördes dock leveranserna, och de garanterades i ett förnyat avtal två år framåt. Säkerhetshandböcker ­distribuerades nu till divisionsledningarna och viss säkerhetsutrustning köptes in, men den ska enligt ett internt memorandum inte ha använts. När DBCP förbjöds i Costa Rica år 1979, beräknas 547 000 kg ha reexporterats till bolagets odlingar i Honduras [9]. Så sent som år 1986 användes DBCP på Filippinerna [10].

Studierna av humana reproduktionseffekter avser nästan uteslutande tillverkning av DBCP. Den vanligaste yrkesmässiga exponeringen har dock varit sprutning med medlet. Här finns studier bara från USA och Israel. Flertalet av dem som exponerats för medlet finns dock i u-länder, där det råder betydligt mer okontrollerade exponeringsförhållanden.
En statlig utredning i Costa Rica, som har ett förhållandevis välutvecklat hälsosy-stem, konkluderar att 1 500 bananarbetare fått nedsatt fertilitet [9]. Potentialen för exponering för arbetarna och deras familjer är även stor i hemmiljön eftersom bostäder och skolor ofta ligger nära odlingarna. Andra effekter, såsom mortalitet [11] och cancermorbiditet [12], har studerats i Costa Rica. Möjlighet­erna att dra slutsatser har dock begränsats av bristande information om exponering.

Problematiken med bekämpningsmedel och reproduktiv hälsa i u-länder illustreras tydligt av DBCP. Här används ämnen som anses ha oacceptabla hälsorisker i mer utvecklade länder, skyddsnivån är låg och det råder brist på exponeringsdata och systematiska studier. Problemet gäller dock potentiellt för betydligt fler bekämpningsmedel. Nyligen publicerades till exempel en longitudinell studie från Mexiko som talar för samband mellan yrkesmässig exponering för organiska fosforföreningar och negativa effekter på flera spermieparametrar [13].
Mer kunskap behövs på det här området, och modern laboratorieteknik ger oss nu betydligt bättre möjligheter att använda goda exponeringsmarkörer. Samtidigt kan man inte nog betona vikten av att använda den kunskap som redan finns och att debattera hindren mot att så sker.
Redan när toxikologen M Legator för 30 år sedan för New York Academy of Science sammanfattade hur kunskapen om DBCP:s skadeverkningar vuxit fram, menade han att föredraget borde ha haft titeln »Icke-användning av data tillämpat på 1,2-dibrom-3-klorpropan!« [14].

Som tidigare redovisats här i Läkartidningen har debatten om och dokumentationen från juridiska processer vad gäller såväl asbest [15] som tobak [16] varit viktig för vår förståelse av den fördröjning som skett innan vetenskapliga fynd omsatts i preventiva åtgärder.
Den förståelsen har i sin tur varit viktig bland annat vad gäller kraven på att experter som anlitas av myndigheter för kunskapssammanställningar deklarerar jäv och bindningar. Den har också lett till att myndigheter i större utsträckning uppmärksammat sitt eget behov av oberoende experter.
Det är viktigt att diskussionen om hur relevant kunskap sprids och omsätts i praktiken hålls levande.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.