I egenskap av försäkringsmedicinsk rådgivare vid Försäkringskassans arbetsskadekontor (Nationellt försäkringscenter, NFC, Gårda) i Göteborg, har jag vid flera tillfällen har tagit del av dr Lars Wallstedts intyg i pisksnärtsskadeärenden. Dessa är alla utförda från dr Wallstedts egen mottagning (inte från neurokirurgiska kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna, där han är överläkare och har varit verksamhetschef) och icke sällan på begäran från jurister vid LO-TCO Rättsskydd AB.
Man kan i detta sammanhang fundera över huruvida och vilken jävsproblematik som kan föreligga och som borde ha redovisats i samband med hans tvenne inlägg, tillsammans med förbundsjuristen Ulf Lejonklou vid LO-TCO Rättsskydd AB (LT 35/2009, sidorna 2151-3, och LT 37/2009, sidan 2299).
Wallstedt och Lejonklou (W&L) ifrågasätter att det nu föreligger ett nytt kunskapsläge beträffande pisksnärtsskador. Detta med anledning av att Socialstyrelsens rättsliga råd yttrat sig i ett ärende på begäran av Länsrätten i Göteborg. W&L skriver:
»Under våren kontaktade vi Rättsliga rådet och fick då besked om att Rättsliga rådet inte kan yttra sig generellt, och att synpunkterna var de enskilda läkarnas uppfattning. Det föreligger således inte något ställningstagande från Rättsliga rådet, något som vi förletts tro av Försäkringskassan. Föreligger det därmed alltjämt ett nytt kunskapsläge?«
W&L har rätt i sak i att Rättsliga rådet inte ger direktiv av generellt slag. Men i det ärende som låg till grund för Rättsliga rådets yttrande, och som omnämns i Kjell Skoglunds och Klas Berlins replik i LT 35/2009 (sidorna 2152-3), fanns från Länsrätten i Göteborg ett uttalat önskemål om att, utöver bedömning i enskilt ärende, få besked som innebar möjlighet att, som ortopedprofessorerna Urban Lindgren och Olle Nilsson (i samråd med professorn i neurologi Hans Link) i sitt yttrande den 25 september 2006 skriver: »… kunna dra mer generella slutsatser beträffande den vetenskapliga halten hos några hos de bärande uppfattningar som parterna gjort gällande, vilket skulle underlätta handläggningen av övriga, liknande mål i domstolen«.
Det framkommer solklart att här efterfrågas från den rättsliga myndigheten ett yttrande från Rättsliga rådet som kan ha relevans för andra liknande ärenden. Att Försäkringskassan och dess försäkringsmedicinska rådgivare använder sig av detta svar innehållande en sammanställning av det vetenskapliga nuläget är inte märkligt utan snarast en skyldighet.
Detta nya kunskapsläge kan för enskilda privatpraktiserande läkare som, liksom Wallstedt, står inför uppgiften att revidera/uppdatera sina uppfattningar/kunskaper i ett enskilt ämnesområde, vid intygsskrivandet då komma att uppfattas som problematiskt.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
