Det är med viss förvåning jag läser Axel Heymans drapa i Läkartidningen (webbpublicerad 7 juli 2009) mot Yngve Hofvander ­och hans kloka åsikter ­(Läkartidningen 23/2009, sidorna 1575-6). Och Läkartidningen har förvånansvärt nog tagit in denna artikel med personangrepp mot ­Yngve Hofvander.
Då kan vi gå vidare till fakta då det gäller manlig omskärelse. Det finns lika stor anledning till manlig omskärelse som till kvinnlig omskärelse. Den enda anledningen är kontroll. Kontroll av människors sexualitet. Imamer och skriftlärde kräver att barn ska omskäras för att kunna kontrollera församlingens sexualitet.

Landstingsrådet Birgitta Rydberg hävdade i Svenska Dagbladet 4 augusti att »Denna religiösa sedvänja har definitivt inget samband med den avskyvärda kvinnliga omskärelse som pågår i vissa länder«. Varför omskärs både pojkar och flickor? De gör det ­för att, som det uttrycktes i LT 28/2000 (sidan 3303), »You can’t have so much fun.« Det hela rör sig om kontroll från religiösa ledare att barn och vuxna ska avhålla sig från sexualitet och onani. Och här skiljer sig inte sedvänjorna mellan könen. Så bara den anledningen är skäl nog att låta bli omskärelse av både pojkar och flickor.

Varför dör 150 personer per år vid blindtarmsoperationer? Därför att det alltid finns risker vid kirurgiska ingrepp, inte stora, men de finns. Så Birgitta Rydbergs påstående att det inte finns några medicinska risker om andra än klåpare genomför stympningen stämmer inte.
Självfallet strider Axel Heymans åsikter mot FN:s barnkonvention, det har påpekats ett flertal gånger. Och Sverige har år 1990, som ett av de första länderna, ratificerat FN:s barnkonvention. Men vi har inte implementerat den i lagstiftningen (annat än i undantagsfall, men då följs inte lagen), så i realiteten verkar vi strunta i Barnkonventionen, vi som ­är så stolta över att aktivt ha medverkat vid genomförandet.
Vem ska kontrollera att ett barn eller en vuxen är omskuren, och när? Ska det ske offentigt vid bar mitzva, eller vid någon annan offentlig religiös ceremoni? Att en religiös sedvänja funnits i tusentals år innebär att det verkligen är på tiden att man från religiöst håll slutar kontrollera barns och vuxnas sexualitet. Att denna religiöst betingade sexualitetskontroll sedan har skett (och sker!) med sjukvårdens hjälp är fruktansvärt omoraliskt.

Axel Heyman hävdar att »Det bästa för barnen, och det vet förstås även Yngve Hofvander, är att omskärelsen görs under rena förhållanden, med god smärtlindring och av medicinskt skolade personer. Störst möjlighet att uppnå detta finns inom sjukvården. Vill man barnens bästa erbjuder man omskärelse inom den offentliga sjukvården i Sverige«.
Hur kan man bara tänka i de banor som Axel Heyman tycks göra? »Vill man barnens bästa erbjuder man omskärelse inom den offentliga sjukvården i Sverige«.
Vill man barnets bästa så förbjuds även manlig omskärelse, den sista religiösa sexuella kontrollen påbjuden av imamer och skriftlärde, godkänd av regering, riksdag och Socialstyrelsen.

Alla läkare som ställer upp ­
på denna barbariska religiösa sexualitetskontrollrit, be­ordrad av religiösa ledare, skulle omedelbart få sin legitimation indragen. Allt annat är hyckleri. Och det vet Axel Heyman.
Om Axel Heymans motiv kan vi bara spekulera. Men det luktar av unken intolerans och enögd etnocentrism samt en ofantlig skräck för sexualiteten.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.