Antingen är Karsten Juhl Jørgensen och Peter Gøtzsche ovetenskapliga eller så vill de medvetet vilseleda läsaren med felaktiga siffror ( LT 44/2009, sidorna 2860-1). Ingetdera kan uppfattas vara seriöst. I sitt extrapolerande har de uppenbarligen glömt bort de siffror som de ursprungligen haft som utgångspunkt för sina påståenden. Låt oss försöka hjälpa till:

Ungefär 3–4 av 1 000 kvinnor som deltar i screeningen får en bröstcancerdiagnos. Med Jørgensens och Gøtzsches resonemang och siffror som utgångspunkt skulle ett (1) av dessa cancerfall bedömas vara överdiagnostiserat. För att 10 kvinnor ska kunna bli »överdiagnostiserade« krävs alltså 10 000 undersökningar. Därför anges i den pamflett som finns på Cochraneinstitutets webbplats: »Hvis man screener 2 000 kvinder regelmæssigt gennem 10 år … vil 10 raske kvinder som følge af screeningen unødigt blive betragtet og behandlet som kræftpatienter.« De 2 000 kvinnorna »utsätts« alltså tillsammans för 10 000 undersökningar under tio år genom att delta fem gånger under perioden. En enskild kvinna skulle således varje gång hon gör sitt dikotoma val att delta eller inte, ha risken 1 på 1 000 att bli »överdia- gnostiserad«. Detta är exakt detsamma som 99,9 procents chans att inte bli »överdia-gnostiserad«, givet att hela den extrapolerade incidensökningen berodde på en »överdiagnostik« (vilket inte ens är teoretiskt möjligt). I sin replik hävdar Jørgensen och Gøtzsche att den rätta siffran ska vara 99,5 procent. De har tydligen glömt bort hur de en gång räknade.

Detta är bara ett exempel på att de uppenbarligen inte har målet att vara objektiva. Extrapolerandet av andra forskares data och härledandet är endast medel i argumentationen mot screeningen. De vill givetvis att kvinnor ska läsa pamfletten innan de gör sitt informerade val att delta eller låta bli att delta i mammografi. För att kvinnan i denna situation ska få vägledning kan hon alltså försöka bedöma sin egen chans till nytta, alternativt risk för skada, genom att tolka påståendet att »… 10 raske kvinder …« etc. Detta är inte ett exempel på balanserad information. Självklart är syftet att skrämma kvinnor till att inte delta, vilket författarna också vidgår i resten av artikeln.

Jørgensen och Gøtzsche fortsätter med sitt språkbruk och kallar alla bieffekter, såväl förväntade som oförväntade, för »skada« och all incidensökning för »överdiagnostik« och väljer att inte kännas vid att det finns flera orsaker till en incidensökning. Det är i sig inte konstigt eftersom det skulle motverka deras uppenbara syfte. De ikläder sig siarens roll som uttolkare av patientens reaktioner och hävdar att »Överdiagnostik är en katastrof för kvinnorna …«, något de inte kan veta eftersom inte heller patienten eller hennes läkare kan veta om behandlingen är uttryck för en »katastrof« eller en vinstlott. Precis som för all medicinsk behandling.

Vid evaluering av mammografiscreeningen i Stockholm [1] med i genomsnitt tolv års uppföljningstid visade vi att bröstcancerdödligheten bland kvinnor som deltagit i screeningen minskat med 52 procent, jämfört med förhållandet innan programmet infördes, och att motsvarande siffra för kvinnor som valt att avstå från screeningen (och därmed sluppit risken för överbehandling) var 4 procent högre dödlighet än genomsnittet före screeningen. Vi emotser Jørgensens och Gøtzsches förslag till hur man kommunicerar sådana forskningsresultat till kvinnor på ett balanserat sätt?
Med utgångspunkt från deras eget uttryckssätt skulle man kunna säga att ett antal Stockholmskvinnor, genom sitt val att inte delta i screeningen, under en tid kunnat glädja sig åt att ha undsluppit överbehandling, vilket möjligen kan fungera som tröstens ord i en dödsruna.

Uppenbarligen delar inte Jørgensen och Gøtzsche vår uppfattning att problemet är att kvinnor i onödan och i förtid dör av bröstcancer. Om deras förutfattade trosuppfattning är att problemet i stället är att det överhuvudtaget finns mammografiscreening, samt att det skulle vara värre med utredningsorsakad men kortvarig oro och en risk för överbehandling, kommer vi givetvis aldrig att nå samsyn i någon debatt.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.