Internationellt har överdiagnostik inom cancerscreening uppmärksammats som ett allvarligt problem, och utvecklingen går mycket starkt framåt just nu. Senast, den 21 oktober 2009, sammanfattar en artikel i JAMA problemen under titeln »Rethinking screening for breast cancer and prostate cancer« [1]. Dagen innan, i New York Times, erkänner Otis Brawley från American Cancer Society att fördelarna med mammografiscreening har överdrivits och att det finns risker, bland annat en betydande överdiagnostik [2]. Barnett Kramer från National Institutes of Health kallar överdiagnostik »pure, unadulterated harm«, medan Törnberg och Nyström (TN) kallar det för en »negativ bieffekt« [3] eller »utredningsorsakad men kortvarig oro och en risk för överbehandling« [4].

American Cancer Society har hört till de starkaste förespråkarna för mammografi-screening och har tidigare helt förnekat överdiagnostik men lovar nu en mer balanserad information [2]. Vår forskning har medfört att man också i Storbritannien har lovat att information om överdiagnostik kommer att ingå i den officiella informationsfoldern [5].
TN menar att upplysningar om överdiagnostik är »skrämselpropaganda om mammografi« [3], och titeln på deras senaste inlägg är i samma demagogiska stil, »Värre med utredningsorsakad oro än förtidig död i bröstcancer?« [4]. TN förnekar problemet genom att blanda ihop överdiagnostik (sant positiva fall) med falskt positiva fall (som senare avskrivs) [6]. De överdiagnostiserade måste leva som cancerpatienter livet ut.

TN vill inte diskutera problemet med överdiagnostik men tillskriver oss onda avsikter och fördömer oss i avsaknad av goda akademiska argument. Debattnivån kan knappast bli lägre. TN skriver: »Uppenbarligen delar inte Jørgensen och Gøtzsche vår uppfattning att problemet är att kvinnor i onödan och i förtid dör av bröstcancer« [4].
Naturligtvis menar vi att det är ett problem att så många dör i bröstcancer, men det är också ett problem att ännu fler friska kvinnor i onödan blir cancerpatienter och får skadlig behandling på grund av screening.

TN tillskriver oss dessutom synpunkter vi inte har och aldrig har uttryckt. Vi citerar ur deras senaste artikel [4], med våra kommentarer inom parentes: »Antingen är JG ovetenskapliga eller så vill de medvetet vilseleda läsaren med felaktiga siffror … Ingetdera kan uppfattas vara seriöst … De har tydligen glömt bort hur de en gång räknade« [vi räknar på samma sätt varje gång och dokumenterar våra beräkningar, så att de kan kontrolleras]; »I sitt extrapolerande …« [ingenstans har vi extrapolerat]; »Detta är bara ett exempel på att de uppenbarligen inte har målet att vara objektiva« [vårt mål är att ge kvinnorna ärlig information så att de själva kan ta ställning till screening [7]]; »härledandet är endast medel i argumentationen mot scree-ningen« [vi argumenterar först och främst för information]; »Självklart är syftet att skrämma kvinnor till att inte delta, vilket författarna också vidgår i resten av artikeln« [vi har inte ett sådant syfte och har inte vidgått något sådant]; »deras förutfattade trosuppfattning« [vi är forskare och utgår från evidensen, inte från en tro].
Det är också fel att vi skulle kalla all incidensökning för överdiagnostik och att vi inte skulle »kännas vid att det finns flera orsaker till en incidensökning«; tvärtom har vi diskuterat detta ingående [8, 9].

TN hävdar att vårt estimat om antal överdiagnostiserade kvinnor inte är »teoretiskt möjligt«, men det är inte teori, det har visats empiriskt [8, 9]. TN gör felet att de beräknar antal överdiagnostiserade kvinnor för bara en screening-rond, medan de anger effekten på dödligheten efter åtskilliga ronder [3]. TN nämner också att bröstcancermortaliteten har minskat avsevärt bland screeningdeltagarna men nämner inte att deltagarna är fundamentalt olika dem som inte deltar. TN:s siffror är vilseledande.
Trots det aggressiva motståndet från TN [3, 4] mot
ärlig upplysning av kvinnor hoppas vi att den internationella utvecklingen så småningom också gör intryck på svenska mammografiförespråkare. Som vi tidigare har påpekat [7] så bör mammografiscreeningens berättigande omprövas av oberoende forskare.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Tidigare inlägg har varit införda i LT 42/2009 (sidorna 2664-5), 44/2009 (sidorna 2860-1) samt 45/2009 (sidan 3018). Med ovanstående inlägg sätter vi punkt för meningsutbytet. /red