I Läkartidningen 46/2009 (sidorna 3083-6) beskriver Martin Roll ett i och för sig intressant fall av svår orto-statism, som »botats« (eller snarare hållits i schack) med hjälp av en infusionspump och noradrenalin. Författaren anger som tecken på den 79-årige mannens förbättrade livskvalitet bl a att han nu kunnat »delta aktivt i älgjakt«.
I vapenlagen 6 § anges att läkare ska anmäla till polismyndighet då en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen. Lagen har ofta debatterats, men den gäller fortfarande!
Jag måste tolka skrivningen »… aktivt …« i artikeln som att patienten själv jagar (= skjuter). Vad händer om hans pump plötsligt slutar fungera, alternativt skenar, när han står på pass? Artikeln redovisar de facto sådana problem i samband med användningen.
Allt för många försvär sig åt (den amerikanska) missuppfattningen att det är en rättighet att inneha vapen. Jag har den diametralt motsatta uppfattningen, alltså att vapenlagen (liksom trafiklagstiftningen) ska användas för att förhindra tragiska olyckor, vilka ofta drabbar andra än skytten själv. Vådaskotten i älgskogen är för många i dag, men de behöver inte bli fler därför att tickande bomber i form av patienter som den här beskrivna tillåts ha kvar sin bössa.
