I sin replik »Screening kan stjälpa mer än den hjälper« till vår kommentar »Screena och ge individuellt stöd – och glöm inte kvinnorna och sjuksköterskorn(båda i Läkartidningen 50–51/2009, sidorna 3441 och 3441–2) skriver Hedberg m fl:
»Många patienter i primärvården utan missbruk eller beroende söker för symtom som kan vara alkoholrelaterade – exempelvis högt blodtryck, sömnsvårigheter, ångest depression, magbesvär, hjärtklappning, värk, trötthet etc. Här räcker det att förklara sambandet för patienten, samt, om det är adekvat, föreslå patienten att halvera eller minska alkoholkonsumtionen för att se om symtomet förändras till det bättre.«

Det tycker vi är en bra beskrivning av ett screeningförfarande som vi kan förorda. Här är vi alltså överens. Vi är eniga om att råden till patienten bör individualiseras, och för att kunna göra det måste man fråga om och kunna värdera alkoholvanorna.
Troligen identifieras fler riskbrukare i dessa riskgrupper om ett standardiserat screeninginstrument används; frågan är hur detta ska göras utan att skapa irritation eller resurskrävande rutiner.

Det finns dock en mycket omfattande praktisk och vetenskaplig erfarenhet av screening av alkohol i primärvården i Sverige och utomlands, som till övervägande del är mycket positiv. Detta gäller också screening utförd av sjuksköterskor. Däremot visar studier att den kliniska blicken är suddig och missar många riskbrukare.