I Läkartidningen nr 44/2009 (sidorna 2860-1) skriver Peter C Gøtzsche och Karsten Juhl Jørgensen, båda vid Det Nordiske Cochrane Center i Köpenhamn, att »den bästa metoden att minska antalet kvinnor som får bröstcancer är paradoxalt nog att avstå från mammografi­screening«. Socialstyr­elsen har å sin sida genom årtionden i många olika sammanhang hävdat att dödlig­heten minskar med 30 pro­cent med mammografiscreening.

Vad är sant? Den enskilde, liksom beslutsfattarna, måste bli synnerligen förvirrade – de förstår inte de statistiska beräkningarna. Efter 40 års mammograferande av miljontals kvinnor vet vi inte om dödligheten minskar. Enligt min mening borde en minskning med 30 procent ge ett markant utslag i antalet dödsfall, så är inte fallet ­(Tabell I). Av tabellen framgår att under åren 1958–82, då inga eller få mammografier gjordes, ökade antalet bröstcancerdöda kontinuerligt från 297 till 348, eller med 17 procent. Sedan mammograferandet kom i gång på allvar 1988 har an­talet döda stabiliserats på en jämförelsevis hög nivå med 344 döda per år.
Framtiden får utvisa om en uppbromsning/minskning är på gång, som i så fall bör kunna tillskrivas screeningen.

Varför ökade då cancerfre­kvensen åren 1958–82? Sannolikt var det inte förbättrad diagnostik – bröstcancer borde ju vara lätt att diagnosti­sera. Under perioden från år 1958 till dags dato har medellivslängden, efter fyllda 50 respektive 65 år, ökat för 50-åringarna med 7 år (från 27 till 34 år) och för 65-åringarna med 6 år (från 15 till 21 år). Cancer är till stor del en ålderssjukdom, och högre ålder borde delvis kunna förklara den ökande cancerfre­kvensen.
Frågan är nu hur man ska kunna värdera vad en upp­bromsning i bröstcancerdödligheten innebär, ställt mot kostnaderna och de olägenheter som screeningen innebär. Enligt Det Nordiske Cochrane Centers folder för bröstcancerscreening som gavs ut 2008 ‹www.cochrane.dk› gäller sammanfattningsvis följande:
• Om 2 000 kvinnor undersöks regelbundet under tio års tid kommer 1 att undgå att dö i bröstcancer.
• Under samma period kommer 10 friska kvinnor att få diagnosen bröstcancer och behandlas i onödan i varierande grad.
• Om 2 000 kvinnor mammograferas regelbundet under 10 år kommer 200 friska kvinnor att uppleva falskt alarm med åtföljande provtagning, oro, ångest etc.
• Alla cancertumörer syns inte på röntgen, men en negativ mammografi ger patienterna falsk trygghet.

Uppbromsningen i dödlighe­ten bör enligt min mening kunna tillskrivas mammografiscreeningen. Jag tycker att undersökningarna ska fortsätta tills full klarhet nås om effekten, men detta kan ta ytterligare många år.