Följsamheten till medi-cinering vid långtidsbehandling uppskattas i genomsnitt vara cirka 50 procent [1]. Förskrivning av doseringar som innebär att tabletter måste delas kan öka problemet med bristande följsamhet eftersom många, speciellt bland de äldre, har svårigheter att dela tabletter [2-5].
När doseringen studerades på samtliga recept på tablettberedningar (>600 000 poster) som expedierats under en månad i Sverige avseende läkemedel ur ATC-grupperna C07 (betablockerare), C08 (kalciumflödeshämmare), C09 (ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare), C10 (lipidsänkare), H03 ­(levotyroxin), N05A (neuroleptika), N05B A (anxiolyt­ika), N05C D (sedativa/hypnotika) och N06A B (serotoninåterupptagshämmare), hade 10 procent av recepten en dosering som medförde att de förskrivna tabletterna måste delas, vilket motsvarade drygt 40 000 patienter [A Ekedahl, opubl data]. I hälften av fallen fanns en godkänd styrka som motsvarade den ordinerade dosen, och i ytterligare en tredjedel av fallen (levotyroxin och ­SSRI-preparat) skulle delning kunnat undvikas med 2 tabletter av lägre styrka [A Ekedahl, opubl data].
Många tablettberedningar är varken lämpade för eller avsedda att delas. Europeiska farmakopén accepterar en doseringsnoggrannhet på ±15 procent av den avsedda dosen, men doseringsnoggrannheten vid delning är ofta otillfredsställande låg, oavsett om tabletterna är försedda med brytskåra eller inte [6-12].
Det är vanligt att tabletterna delas i olika stora delar, eller att det blir småbitar ­eller smulor [12, 13]. De som har svårt för att dela tabletter är dessutom sällan hjälpta av att använda en tablettdelare [9, 14]. Denna pilotstudie gjordes för att undersöka hur patienterna gör när den förskrivna tablettberedningen måste ­delas.

Studien gjordes vid tre apotek i Mellansverige under april månad 2008. Kunder som för egen räkning hämtade ut läkemedel (tabletter) på recept som ordinerats med en dosering som innebar att ­tabletterna måste delas tillfrågades om de ville delta och svara på frågor om sina erfarenheter av att genomföra ­behandlingen med delade ­tabletter. 65 kunder accepterade att bli intervjuade.
Intervjun gjordes med ett enkelt standardiserat frågeschema som finns att hämta från ‹http://www.apoteketfarmaci.se/Apotek/Farmaci%20Blanketter/Enkätformulär.pdf›.

Av de 65 intervjuade hade 13 fått ordinationen för första gången. De tillfrågades enbart om vilken information/instruktion de fått om att dela tabletter. Svaren från de 52 (Tabell I) som hade haft samma ordination sedan tidigare redovisas i Tabell II och III. Cirka hälften av de tillfrågade (25/52), och hela 8 av 10 patienter mellan 65 och 74 år, uppgav att de hade problem med att dela tabletterna; 23 använde verktyg. Det vanligaste var kniv, men 5 patienter valde att bita sönder tabletterna. En av de patienter som uppgav att de varie­rade doseringen hade ordination på war­farin. ­Användning av kniv var jämnt fördelad med avseende på patienternas ålder, medan alla 5 som uppgav att de bet sönder tabletterna var kvinnor i åldersgruppen 45–64 år.

En styrka av tabletterna som motsvarade den aktuella doseringen fanns tillgänglig för 29 av 52 patienter (7 ordinationer på betablockerare, 5 på ACE-hämmare/ARB, 4 på hypnotika, 3 på anxiolytika och 3 på levotyroxin). För ytterligare 9 patienter fanns det lägre styrkor som gick att anpassa till aktuell dosering. 21 av 29 som svarade på frågan »Hur skulle Du vilja ha det istället?« uppgav att de ville ha en tablett i en styrka som motsvarar dosens storlek.

Många patienter har svårt både att dela tabletterna och att följa ordinationerna, vilket kan äventyra både patient­säkerheten och behandlingsresultatet. De flesta patienter som hade ordination på delade tabletter ville ha en styrka på tabletterna så att de slapp dela, oavsett om de upplevde problem med att dela dem eller inte.
På grund av nuvarande ­regelverk kan farmaceuter endast föreslå förskrivande läkare att byta till en styrka som motsvarar den ordinerade doseringen. Att tabletter delas är emellertid så vanligt att detta är praktiskt ogenom­förbart och därför sällan görs.
Regelverket bör ändras så att farmaceuterna i samråd med patienten ges möjlighet att anpassa den expedierade styrkan till den aktuella doseringen och att meddela förskrivaren i efterhand.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.