I Socialstyrelsens nya ­fö­reskrifter för läkarnas specialiseringstjänstgöring (ST) sägs endast att ST-studierektor ska vara en organisatorisk stödfunktion (1 kapitlet 2 §), och i de allmänna råden sägs att studierektor bör delta i upprättandet av utbildningsprogram, utarbeta introduktionsprogram och se till att handledarna har relevant kompetens för området.
För att utbildningar ska fungera och hålla en hög kvalitet krävs en tydlig organisation och ledning. Studierektorernas roll och funktion är av stor betydelse för möjligheten att driva en högkvalitativ ST-utbildning.
Under årens lopp har flera initiativ med vida och goda ambitioner tagits för att stärka studierektorsfunktionen, detta till trots finns inget re­glerat för denna funktion utöver det som sägs i de nya bestämmelserna [1].
ST-ledningen vid Karolins­ka universitetssjukhuset (FoUU-avdelningen) har det övergripande ansvaret för att stärka kvaliteten i ST och för att säkerställa att Karolinskas ST håller samma ambition och höga klass som sjukvård och forskning. En viktig förutsättning för att vår ST ska matcha ambitionerna inom forskning och sjukvård är förstås, vilket ibland kommer i skymundan, en tydlig och fungerande utbildningsorganisation.

Vid Karolinska universitetssjukhuset finns en övergripande studierektor, ST-rektor, med en liten stab av medarbetare, och vid varje utbildningsgivande enhet finns en ST-studierektor. Varken ST-rektor eller ST-studierektorerna har linje­ansvar, all ­beslutanderätt ligger i prak­tiken hos de enskilda verksamhetscheferna. Detta förhållande är knappast unikt, utan ser med ­lokala variationer ut på lik­artat sätt över hela landet.

Trots avsaknaden av linjeansvar och beslutanderätt är ST-organisationen av avgörande betydelse för kvaliteten i utbildningen.
Från den centrala ST-ledningens perspektiv är det likaså av avgörande betydelse att det finns enhetlighet och en minsta gemensam nämnare för funktionen »ST-studierektor«.
Det är denna grupp vi ska verka genom, och dessa mellanchefer måste stärkas och satsas på för att vi ska åstadkomma en pedagogisk kulturförändring och ett ökat engagemang för ST i alla verksamheter.
ST-studierektorerna ska i sin tur verka genom handledarna och se till att dessa utbildas, utvecklas, stimuleras och engageras.

Hur ser då verkligheten ut? Våren 2009 genomförde vi en undersökning bland våra studierektorer för att få en bättre bild av läget. Populationen bestod av samtliga studierektorer och av de ST-chefer som har en kombinationstjänst med studierektorsuppdrag och som ingår i Karolinska universitetssjukhusets ST-­organisation.
Totalt kontaktades 42 personer, och av dessa besvarade 38 enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 90,5 procent.
Cirka 25 frågor ställdes, och det övergripande syftet var att få en demografisk bild av vissa karakteristika i populationen (kön, ålder, klinisk titel och akademisk grad). Vi ville också få en mer detaljerad bild av uppdraget (tidsbegränsning, antal år som ­studierektor, befattningsbeskrivning, ersättning, ­ledningsfunktion och ekonomiskt ansvar, medverkan vid rekrytering, genomgångna utbildningar, deltagande i ­undervisning, handledning, ST-kollegium på ­kliniken och rekryteringsprocessen).
Därtill ställdes frågor om önskad befattning efter avslutat ST-studierektorsuppdrag och vad företrädaren på tjänsten gör i dag (undersökningen finns utlagd på Karolinska univer­sitetssjukhusets webbplats ‹http://www.karolinska.se›).
I diskussionen om meriteringsvärdet av detta uppdrag visade undersökningen ett högintressant och kanske något överraskande resultat, vilket illustreras i ­Figur 1.

Resultaten av undersökningen visar att det är uppenbart att det inom Karo­linska i dag inte finns någon enhetlighet avseende den så viktiga ST-studierektorsfunktionen.
Utnämningarna sker utan öppen rekrytering, många saknar insyn i ST-medlens användning, ersättningen för uppdraget är olika och en majoritet ingår inte i något ledningssammanhang där ST-frågor diskuteras på kliniken.

Som en konsekvens av undersökningen, och utifrån den bedömning vi gör av hur viktig studierektorn är, tar vi nu fram direktiv för hur ST-organisationen ska se ut av­seende ST-studierektorns funktion.
Detta direktiv ska vara bindande för samtliga verksamheter som bedriver ST men vara minimalistiskt så till vida att det bara ska reglera själva ramförutsättningarna för uppdraget. Det är också viktigt att nationellt börja samla data om denna viktiga grupp för att kunna stärka ST-studierektorsrollen. Utan data och jämförelser är det lätt att gruppen glöms bort och osynliggörs.

Vi välkomnar därför den undersökning som Läkarförbundet gjort inom detta område [2]. Vi hoppas att fler är intresserade av att vara med och samla in data, för att ­möjliggöra jämförelser och stärka ST-studierektorsrollen nationellt utifrån det som i dag sker i den kliniska vardagen.
Sveriges läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet behöver också uppdatera sina väl genom­arbetade riktlinjer [3], som ­tyvärr blev inaktuella då Socialstyrelsen nya föreskrifter [1] trädde i kraft.

Det är också viktigt att vårdgivarna, lands­tingen, tar sitt ansvar för att vi ska nå en enhetlighet i befattningsbeskrivningar för utbildningsuppdraget.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Figur 1. På frågan »Vad gör din företrädare i dag?« gavs intressanta och överraskande svar.