Det finns olika orsaker till onödigt höga priser på basläkemedel. En orsak diskuteras emellertid sällan – när rege-ringar beskattar eller tar ut tull och andra avgifter på ­läkemedel.

I Medicine Pricing Matters 6/2009 ‹http://www.haiweb.org/medicineprices/› som ges ut gemensamt av WHO och Health Action International (HAI) studeras detta fenomen, som är omfattande i låginkomstländer. I en studie av Olcay och Laing 2005 visades att i 61 procent av alla de 153 länder som har tillgängliga data på området lades tull på färdiga farmaceutiska produkter. I 86 procent av länderna var nivån 10 procent eller lägre. År 2003 gjorde EU-kommissionen en studie på tull och beskattning av basläkemedel i 57 låginkomstländer. Det visade sig att läke­medel avsedda för infektionssjukdomar pålades en moms mellan 0 och 20 procent, med ett genomsnitt på 10 procent, vilket är högre än genomsnittet inom EU.
Ofta försvaras tullar, skatter och andra pålagor med att de ska skydda lokala tillverkare eller generera inkomst till statskassan. I Olcays och Laings studie visade det sig att pålagorna i allmänhet inte var konstruerade för att skydda lokala tillverkare, och att inkomsten till statskassan var mindre än 0,1 procent av BNP, alltså en försvinnande liten del.

Konsekvensen av skatt och tull på basläkemedel blir emellertid att priset för patienten blir högre och att en del patienter inte har råd att köpa medicinen ifråga. Man konstaterar att dessa typer av avgifter drabbar de sjuka och dem som har sämst möjlighet att betala. Man rekommenderar att regeringar föregår med gott exempel och avlägsnar alla avgifter på basläkemedel samt följer upp detaljpriserna för patienterna.