Jag vill först rikta ett stort tack till Göran Stiernstedt (GS), Sveriges Kommuner och landsting (SKL), för att SKL nu bjuder in till dialog (Läkartidningen 10/­2010, sidan 657) och är redo att lyssna på hur företrädare för svensk primärvård ser på ­vilka kvalitetsmätningar och register som behövs för att stödja och stimulera förbättringsarbetet i primärvården.
Tyvärr kan jag inte finna att GS i sitt svar uttrycker förtroende för att läkare, ­distriktssköterskor, sjukgymnaster med flera i pri­märvården är de som har bäst kompetens att utveckla sy­stem för att stimulera förbättringsarbetet i primärvården. Tvärtom framskymtar inställningen att vi inte förstår och att vi gör fel.

Orsakerna till att besluts­gruppen, där GS är ordfö­r­ande, inte beviljat stöd till ­pvkvalitet.se tycks bygga på missförstånd. GS menar att pvkvalitet.se fokuserar på personalen och inte på patientresultat. I pvkvalitet.se mäter man på en grupp patienter, till exempel 40 kvinnor med urinvägsinfektion (UVI) eller 40 patienter med tonsillit. På så sätt värderar man om personalen utreder och behandlar dessa sjukdomar enligt evidensbaserade riktlinjer, och resultatet ­skapar underlag för förbättrings­arbete.

Menar GS att vi i stället skulle mäta för att se om patienterna blir friska om vi använder evidensbaserad ­behandling? Det finns redan gott om studier på detta! Eller menar GS att vi ska registrera alla patienter med UVI och tonsillit varje år och sedan göra årliga mätningar på samma patienter för att se hur de mår? Att personalen agerar efter evidensbaserade riktlinjer i ökad utsträckning gör att resultatet av vårdinsatserna förbättras, vilket gynnar patienterna i hög grad.

Jag förstår att till exempel höftortopeder som opererar in dyra proteser behöver följa upp hur det går för varje patient. Företagen som säljer proteserna vet ju inte hur länge de håller, det vill säga evidens saknas. Ingreppet är dessutom en stor sak för både patient och sjukvård. Att man satsar 500–1 000 kronor på att ­följa upp en osäker åtgärd som kostar 50 000–100 000 kronor är ju närmast en självklarhet. Man kan till och med tycka att företagen som säljer proteserna skulle bekosta uppföljningen och inte SKL. Uppföljningens syfte är att skapa evidens och lära ortopederna att använda rätt protes och rätt operationsteknik till fromma för patienterna.
I båda fallen handlar det om att vårdpersonalen ska arbeta mer evidensbaserat för att kunna generera bättre vårdresultat. Jag kan inte se att den ene fokuserar mer på patientnytta än den andre!

Det andra skälet till avslag var att pvkvalitet.se inte ­fokuserar på jämförelser. Tvärt­emot vad GS påstår ­fokuserar pvkvalitet.se just på jämförelser med andra vårdcentraler, med sig själv över tid och dessutom med evidensbaserade riktlinjer. Jag rekommenderar den demonstrations-Powerpoint-fil som finns på . Där framgår hur pvkvalitet.se fungerar.

Jag håller med om att det är positivt med stöd till Senior Alert med flera register som stödjer förbättringsarbetet inom omvårdnad/vårdprevention. Det behövs mer av detta!
Däremot håller jag inte med om att Nationella diabetesregistret (NDR), efter 15 år som kvalitetsregister, kan skapa en återföringsrapport som är användbar i förbättringsarbetet på en vårdcentral. Detta har påtalats ett flertal gånger, och förhopp­ningsvis är en bättring på gång.
Jag tycker det är skamligt att primärvården, som lägger ner stora resurser på att registrera flera hundra tusen patienter varje år, inte får en användbar återkoppling!

Min förhoppning är att en framtida dialog ska leda till att SKL förstår att det är skillnad på de verktyg som behövs i förbättringsarbetet i sjukhusvård och primärvård. Kanske kommer man också så småningom att förstå att det finns personal i primärvården som har god kompetens i dessa frågor?