Cheferna för Socialstyrelsen i Sverige och dess motsvarighet i de övriga nordiska länderna har gemensamt uttalat att snus inte kan betraktas som ett acceptabelt rökavvänjningsmedel. Trots detta framhärdar politiker med handelsminister Ewa Björling i spetsen att verka för att svenskt snus ska kunna försäljas fritt inom EU.
I sin nitiska omsorg om näringsfrihet och rent kommersiella fördelar med att sälja snus bortser de från nikotinets negativa hälsoaspekter genom att framhålla att snus inte har visat sig orsaka cancer genom direkt exponering. Det råder emellertid delade meningar om detta bland experterna men är såtillvida riktigt som att det endast rör sig om ett fåtal fall som inte påverkar cancerstatistiken i stort. De anser därmed att all rättfärdighet för deras ståndpunkt är uppfylld. Det är den emellertid inte. Att fokusera på detta relativt lilla cancerproblem och bortse från de stora hälsoproblem som det narkotiska ämnet nikotin orsakar är att mot bättre vetande bedriva desinformation och är därför ohederligt.
Nikotinet i snuset aktiverar nikotinreceptorerna i hjärnans belöningscentrum, även hos det ofödda barnet, och skapar ett nikotinberoende som kan leda och ofta leder till tobaksmissbruk i olika former. Rökning kan som bekant ge cancer i lungorna och andra organ samt kronisk obstruktivt lungsjukdom, KOL. En kronisk nikotintillförsel via snus eller andra tobaksprodukter kan leda till rubbningar av ämnesomsättningen med tidigare debut av diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar med bl a stroke och försämrad läkningsförmåga. Nikotinet är också en inkörsport till missbruk av andra narkotika, däribland alkohol, på grund av korskänslighet.
Hur kan då ett rent kommersiellt intresse övertrumfa omsorgen för folkhälsan när ingen enskild åtgärd kan förbättra den mer än om alla slutar att använda tobak och ingen börjar? Här ligger en hund begraven. Det kan vara ett medvetet eller omedvetet egenintresse som slår igenom mot all moral. Nikotin kan binda men även förblinda.
