I en replik till vår ledare i LT 9/2010 hänvisar landstingsråden Wallhager och Elmsäter-Svärd till data ur en rapport framtagen av landstingets kostsamordnare. De är båda ansvariga för den illa skötta kostupphandlingen i Stockholms läns landsting som beskrevs i ledaren, och de är naturligtvis angelägna att förbättra sitt skamfilade rykte. Hur har man lyckats? Döm själva! Landstingsråden förlitar sig på en patientenkät som man låtit den hårt kritiserade entreprenören själv genomföra. En oberoende undersökare hade varit bättre och gett större trovärdighet.
I enkäten har man använt en 6-gradig skala (en annan än vid en för fabriksmaten och entreprenören negativ undersökning i juni 2009). Svaren har grupperats så att skalstegen slagits ihop; 1 + 2 = instämmer ej, 3 + 4 = instämmer delvis och 5 + 6 = instämmer. Patienterna har fått ta ställning till ett antal påståenden. Man har sedan slagit samman skalstegen 3–6 när svaren redovisas. Med detta kreativa trixande anser man att »7 av 10 är nöjda med sjukhusmaten«.
Den faktiska procentandelen som instämmer i påståendet att maten smakar bra är dock 27 och inte 67 procent! Endast 26 procent tycker att maten ser tilltalande ut och endast 24 procent tycker att den doftar bra! De som svarat har troligen inte varit anonyma då det framgår att personal ibland hjälpt till med att fylla i enkäten! Vilken roll har detta spelat för viljan att svara ärligt? Svarsfrekvensen i enkäten var 55 procent. Bortfallsanalys har inte redovisats. Enkäten ska nu enligt rapporten utgöra »jämförelsebas« för nya undersökningar.
I kostsamordnarens rapport har man gjort en uppskattning av det s k svinnet genom att jämföra antalet portioner som levererats av entreprenören under några månader 2009 med tidigare volym. Det framgår inte varifrån uppgiften har hämtats. Man berömmer sig av att mängden beställd mat minskat. Om den äts upp har inte undersökts. Vi har anledning att tro att mängden inte uppäten mat ökat. Vi vet att mängden engångsavfall ökat betydligt och att antalet transporter av matförpackningar till och från sjukhusen ökat. En seriös miljökonsekvensanalys där fjärr- och närproducerad mat jämförs vore därför önskvärd.
Av den omtalade valfriheten för patienten, minst 5 rätter, återstår inte mycket. På Södersjukhuset och på Södertälje sjukhus kan patienterna på många avdelningar välja på 1 rätt eller att avstå från att äta.En målande beskrivning av några dagar med den nya patientmaten på Södersjukhuset, ur ett patientperspektiv, gavs nyligen av professor Stephan Rössner (Dagens Medicin 10/2010). Rössner, som har ett stort och långvarigt intresse för mat, jämför den nya patientmaten med en effektiv bantningsdiet. Han minskade ofrivillig ett par kilo i vikt under vårdtiden!
I landstingsrådens värld lagas mat när man slår på mikrovågsugnen på vårdavdelningen! Vi kan konstatera att vi i denna fråga inte är överens. Detta är inte matlagning utan uppvärmning, oavsett om det kallas »Sofresh« eller något annat flashigt. Antalet E-substanser sägs ha minskat, detta är givetvis bra, men några data på hur många och vilka E-substanser en genom-snittlig »Sofresh-portion« innehåller anges inte i kostrapporten.
Det ökade intresset från Läkarförbundet i frågor som sjukhusmaten, vårdplatsantal, städning med mera kan ses som en reaktion på läkarnas marginalisering i viktiga beslutsprocesser inom sjukvården. Beslut utan medicinsk förankring leder ofta fel. Detta drabbar ytterst våra patienter. Vi tackar för den uppskattning av Läkarförbundets engagemang som ges av landstingsråden. Förhoppningsvis hör inte denna åsikt hemma i myternas värld!?
