Sjöberg och Isacsson går vilse i vårt inlägg

Både Isacssons och Sjöbergs inlägg vilar på en gemensam förutsättning: att vårt ärende var att försvara dödshjälp. Men vårt ärende var faktiskt att problematisera (vissa former av!) »sluttande plan-argument« – tro det eller ej! Den typ av sluttande plan-argument som vi kritiserar kan lika väl användas, och har faktiskt använts, av förespråkare till dödshjälp och läkarassisterat suicid, i­bland av typen: »Om vi inte inför aktiv dödshjälp kommer folk att ta livet av sig i stor skala för att slippa plågas i livets slutskede.« Vi påstår givetvis inte heller att framtida möjligheter eller risker med olika reformer skulle vara irrelevanta för att diskutera huruvida de bör införas eller ej – vad skulle kunna vara mer relevant än det?

Det kanske behöver förtydligas: när man argumenterar för eller mot något med hänvisning till dystra profetior, gör man sig immun mot kritik om man inte anger varför det är troligt att dessa profetior kommer att slå in. Det kräver mer än svepande hänvisningar till Nazi-Tyskland.
Vill man, som dödshjälpsskeptiker, veta hur en bra diskussion om indikationsglidningens risker i och med vård i livets slutskede kan se ut kan man vända sig till exempelvis Ruth Macklin [1]. Hon diskuterar och motiverar under vilka omständigheter närmare bestämt risken för tillåtande av dödshjälp kan leda till en katastrofal indikationsglidning.
Vi instämmer alltså till fullo i Sjöbergs credo – diskussionen om dödshjälp är komplicerad. Och oberoende av om man är för eller emot dödshjälp ska man ange skäl för sin ståndpunkt. Bevisbördan vilar alltså på dem som påstår någonting, oberoende av vad de påstår.

Det som eventuellt leder vilse i vårt inlägg är att vi illustrerar benägenheten att falla för ogrundade profetior med en undersökning om läkarassi­sterat suicid. Där är poängen en mer generell: att man nog lättare accepterar trosföreställningar som överensstämmer med ens känslor om känslorna är mycket starka (vilket är en typ av bias som får stöd av den forskning av Amos Tversky som Sjöberg hänvisar till). Att det i större utsträckning verkar gälla motståndare till läkarassisterat suicid än förespråkare visar givetvis inte att förespråkarna har rätt. Enbart att de faller för ogrundade profetior i mindre utsträckning.