Irène Nordgren är en ovanligt modig och ärlig medmänniska, dessutom katolik. Hon talar i sitt inlägg i LT 12/2010 (sidorna 848-9) öppet till läsarna om »Vatikanens vanföreställningar« och syftar på det märkliga att vissa katoliker, t ex Erwin Bischofberger, är starkt (opportunistiskt) kritiska mot fundamentalistiska abortmotståndare men samtidigt tiger om Vatikanens motstånd mot preventivmedel. Den tystnaden är bara beklämmande och moraliskt förkastlig. »Catholics For Choice«, som Irène Nordgren tillhör, har ett mycket tydligare medmänskligt patos och etiskt engagemang mot mödradödligheten och tar därigenom avstånd från Bischofbergers Vatikanen-troende preventivmedelsfientlighet. Det är hederligt. Och Irène Nordgren skriver också om det »förödande att man från Vatikanens sida inte förstår att man predikar inkompatibla ideal och värderingar«.
Vanföreställningar är abnorma föreställningar utan verklighetsförankring. De Vatikanens vanföreställningar IN talar om har psykotiska drag. Det är bra att detta uttalande kommer från en troende katolik. Men Bischofberger anser säkert inte att det är vanföreställningar. Jag försökte i min artikel (Läkartidningen 4/2010, sidorna 160-1) problematisera befruktningsögonblicket med att säga att befruktningen inte sker i ett ögonblick utan under några timmar. Med tillförsikt förstår jag att läsare som Irène Nordgren och Kjell Barlöv (LT 12/2010, sidorna 848-9) tog mina tankar på allvar och förstod problemet. Vi är ju nämligen mycket snart där: livets början måste vi definierasför att kunna besvara frågan om »livets helighet«, som Elisabet Finné håller högt. Men jag förstod inte alls Elisabet Finnés arroganta insinuation att »käbbla om huruvida befruktningen sker i ett ögonblick eller under några timmar«. Och professor emeritus Anders Piltz i boken »Den svårlösta konflikten – om den ofödda människan« är lika okunnig om befruktningsögonblickets biologi.
Det är tydligt att Elisabet Finné, som troende katolik, har mindre problem med aborter än vad jag har som icke troende. Det är tankeväckande. Att blint lyssna till förespråkarna av lydnaden gentemot Vatikanens förbud mot prentivmedel är vedervärdigt. Vi måste lära oss att lyssna till de intellektuellt mera hedervärda dissidenterna i »Catholics For Choice«, som tagit den moraliska utmaningen på mycket större allvar än Vatikanen och dess trosvissa nejsägare.
