I Socialstyrelsens nya författning om läkarnas spe­cialiseringstjänstgöring (SOSFS 2008:17) krävs att handledare ska ha specialistkompetens i den avsedda specialiteten och ska ha genomgått handledarutbildning. Det senare kravet har en reell betydelse för att öka kvaliteten i ST-utbildningen och får en formell betydelse när hand­ledare tillsammans med verksamhetschefen ska intyga ST-läkarens kompetens inför ansökan om specialistkompetens.
I Socialstyrelsens prövning av ansökan ingår yttranden från två externa bedömare som bland annat ska granska om intygande personer haft relevant kompetens for sin uppgift. För handledarens del innebär ­detta att kraven på specialistkompetens och handledar­utbildning måste vara uppfyllda.
Studierektorn har en viktig uppgift på kliniken/enheten genom att inventera behovet av handledarnas kompetensutveckling och lägga fram konstruktiva förslag till hur denna ska tillgodoses. Studierektorns ansvar och befogenheter när det gäller handledning kan regleras med en definierad arbetsbeskrivning, vilket också gjorts vid flera universitetssjukhus och re­gioner [1].

Under den tidiga implementeringsfasen av den nya författningen har det av natur­liga skäl uppstått ett stort ­behov av instrument för handledarnas kompetens­utveckling. Den vanligaste metoden som kommer i fråga är en utbildning i kursform.
Det faktum att ST-handledare måste ha genomgått utbildning senast den 1 september 2010 har medfört en stark tidspress, och man har på en del håll börjat se sig om efter snabba lösningar som möjligen kan tillgodose det formella kravet på genomgången kurs men som kanske inte ­bidrar tillräckligt med en förbättrad reell kompetens i handledningens alla olika ­delar. Frågor uppstår kring dessa kursers minimilängd ­i stället för deras kompetensmål, och risken finns att handledarutbildningen fokuserar på intyg över genomgången kurs snarare än på uppnådd kompetens och ett långsiktigt lärande.

Mot denna bakgrund har vi tillsammans med IPULS (Institutet för professionell utbildning av läkare i Sverige) tagit ett initiativ för att föreslå 10 kompetensområden för ST-handledare (Tabell I).
Dessa kompetensområden sammanfattar hur vi vill att en handledare för våra ST-läkare ska vara rustad och ligger till grund för den strategi för handledarutbildningar som vi i dag använder.

Denna indelning av kompetensmålen kan således användas som stöd under utveckling av handledarutbildningar lokalt, regionalt och nationellt och föreslås av ÖSTUS även ligga till grund för kommande kriterier vid en IPULS-certifiering.
Det är givet att det inte kan vara en och samma kurs som alla måste gå vid ett tillfälle. En kortare basal kurs relaterat till den nya författningen behöver alla ST-handledare oavsett tidigare utbildning, och som ett annat exempel på kompetensutveckling kan en handledare behöva gå en kurs för att bibehålla och utveckla sin handledarkompetens.
Handledarens kompetensbehov ska ses som en progression över tiden, och utbildningsbehovet för både ST-läkaren och handledaren kan därför som förslag ses uppdelat i ett antal olika steg och är i viss mån överlappande. En del av innehållet för ett steg kan således finnas även i nästa. Principen visas i Tabell I.
• Steg 1 är en teoretisk utbildning, gärna webbaserad i vissa delar, som innefattar kännedom om lokala direktiv och riktlinjer och om aktuell författning [2], något som alla ST-handledare bör gå igenom.
• Steg 2 inriktar sig på processer för själva handledningssituationen och som ST-handledare bör ha som kompetens.
• Steg 3 kan ses som en påbyggnad/uppdatering som ST-handledare kan gå en eller flera gånger över åren för att bibehålla och utveckla sin personliga kompetens.
• Steg 4 är en fördjupning i att kunna använda praktiska verktyg för bland annat utvärdering och också en inriktning mot akademiskt ledarskap för vissa ST-handledare (exempelvis studierektorer) med ledningsansvar.

Vår rekommendation är att baskompetensen för en ST-handledare innefattar Steg 1 och Steg 2 (Tabell I), vilka därmed bör ingå i den grundläggande handledarutbildningen.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.