Vintern 2010, den värsta i mannaminne, höll fortfarande sitt grepp om Ölands södra udde. Även den annalkande våren hade varit kallare än normalt, och fågeltillgången på Ottenby fågelstation var därefter. De enstaka rödhakarna, som i sjunkande antal hukade intill husknutarna, hade rasat i vikt i takt med tiden. Klockan klämtade för de flesta av dem.

Vid femtiden på morgonen den 19 april mobiliserades hela stationspersonalen för att möta anstormningen av nyanlända fåglar. Dagen för det stora inflödet av väderflyttande arter hade kommit. Trädgården, fällorna och näten kokade av rödhakar, enstaka gransångare och några gärdsmygar. Vid varje runda i trädgården fångades minst hundra fåglar. Dessa fördes snabbt in i ringmärknings­laboratoriet för att ringmärkas, mätas och vägas. I huvudsak var det två personer (MD, MB), som hanterade och ringmärkte samtliga 600 fåglar.

Under kvällen samma dag upplevde dessa två klåda och sveda på handleder och underarmar, och man noterade ett tiotal makulopapulösa hudförändringar som var lokaliserade i grupper eller jämnt utspridda (Figur 1).
Dagen efter hade efflore-scenserna spridit sig till flankerna, till nedre delen av buken och även ner mot benen. Dessa senare hudförändringar var makulopapulösa, men flera av dem hade även urtikariella inslag (Figur 2). Ingen av ringmärkarna har någon känd allergi.
Urtikarian försvann utan någon behandling efter cirka ett dygn. Ingen behandling gavs, och efter två veckor hade hudförändringarna bleknat av och blivit mer makulära. Ytterligare tre i stationspersonalen hade samma typ av utslag.

Det finns femton olika arter i släktet Ceratophyllus-loppor i Sverige [1]. Angrepp av fågelloppor av arten Ceratophyllus gallinae är välkända i samband med fjäderfähantering. Dessutom är holkbyggande arter som talgoxe, blåmes och stare ofta bärare av olika Ceratophyllus-arter som kan angripa människa i samband med exempelvis holkrensning eller ringmärkning [2]. Ceratophyllus-arter är mest aktiva under våren, speciellt under april–maj.
Det finns beskrivning av bett av duvloppor (Cerato-phyllus columbae) hos människa. Dessa bett gav makulopapulösa efflorescenser, urtikariella reaktioner och långvarig parasitofobi [3].

Under de aktuella dagarna med många fåglar i Ottenby ringmärktes inga av dessa fågelarter. Ett annat släkte, Dasypsyllus, är kända ektoparasiter hos övriga »småfåglar«, vilket gör det troligt att ringmärkarna blev bitna av någon medlem av detta släkte.
Utslagen kliade, såg ut som typiska loppbett och uppkomsten av betten var i anslutning till hanteringen av fåglarna. PubMed-sökning gav inga referenser till bett av Dasypsyllus hos människa.
Vi bedömer därför att detta är den första beskrivningen av möjligt angrepp på människa av fågelloppor från icke holkhäckande flyttfåglar.

Vår slutsats blir att när patienter söker med oklara kliande utslag, med lokalisation på underarmarna, bör anamnesen innefatta frågor om eventuell kontakt med fåglar.


Figur 1. Grupperade makulopapulösa förändringar volart på underarmen.



Figur 2. Urtikariella utslag lateralt på bålen.