Professorn och överläkaren i kirurgi, Johannes Järhult (JJ) frågar »Vem kan hejda Försäkringskassan?« i en debattartikel i Läkartidningen 18/2010 (sidorna 1204-5).
Svaret är att läkarna och hälso- och sjukvården tillsammans med Försäkringskassan ska göra allt de kan för att vara så professionella som möjligt för att medborgarna ska få rätt behandling från sjukvården och också rätt ersättning från Försäkringskassan.
JJ verkar mena att 40 år som kirurg gör honom till en »pålitlig« bedömare av sjukskrivning utan att behöva redovisa vilka uppgifter hans bedömning grundar sig på. Visst kan det vara så att med lång erfarenhet har han goda möjligheter att bedöma behov av sjukskrivningstid, men hur vet våra handläggare det om JJ inte beskriver på vilka grunder han gjort bedömningen?
Det finns oss veterligen ingen bekräftad korrelation mellan lång klinisk erfarenhet och hög precision i kompetensen att skriva läkarintyg för handläggning inom sjukförsäkringen. Det finns studier som snarare pekar på motsatsen.
Professor Järhult förundras över »den totala brist på insikt och förståelse för en drabbad medmänniskas situation som avspeglas i Försäkringskassans dribblande med några sjukskrivningsveckor«. Han bör gärna fundera lite på om det kanske är så att den insikt och förståelse han saknar till allra största delen bottnar i den återhållna prosa som många gånger präglar läkarintygen och som medför att handläggaren inte får relevanta uppgifter och därför måste be om en komplettering.
Sjukförsäkringens regler finns till för att de beslut som Försäkringskassan fattar ska vara korrekta och rättssäkra. Att sjukskrivningar ibland kan behöva förlängas är inte alls konstigt. Det begriper även Försäkringskassan, men vi begär att du som läkare förklarar varför.
Låt oss understryka att vi inte efterfrågar formella uppsatser eller »meningslös« formalia. Det medicinska underlaget är utformat för att du som läkare ska veta vilka uppgifter Försäkringskassan behöver för att kunna fatta beslut. Vi begär inte att en enskild läkare ska vara insatt i sjukförsäkringens regelverk, men vi begär att läkaren lämnar tillräckliga uppgifter så att den som kan regelverket kan tillämpa det.
I artikeln tas patienter med bröstcancer som exempel på att handläggare på Försäkringskassan begär meningslösheter när de ber om kompletteringar av läkarintyg. Alla kvinnor med bröstcancer är inte arbetsoförmögna! Det är därför inte vare sig konstigt eller okänsligt om en handläggare begär komplettering av ett intyg där funktionsnedsättning eller aktivitetsbegränsning inte finns beskriven.
Lagen om allmän försäkring anger att en person som är arbetsoförmögen på grund av sjukdom har rätt till sjukpenning. Det gäller helt oavsett vilken sjukdom det är fråga om.
Arbetsoförmågan är det centrala, och den är vi läkare satta att beskriva vare sig vi vill eller inte, alldenstund vi väljer att sjukskriva en patient. Arbetsoförmåga bottnar i någon form av funktionsnedsättning, och den ska vi också beskriva som förklaring till den nedsatta aktivitetsförmågan/arbetsförmågan.
Landstingen har i samverkan med Försäkringskassan bjudit in läkare till utbildning i försäkringsmedicin. Landstinget i Jönköpings län har genomfört sådana utbildningar. JJ har säkert varit inbjuden men möjligen inte deltagit. Hans förståelse för Försäkringskassans behov av det han kallar »meningslös formalia« hade kanske varit större då.
Vilken slags regelbok professor Järhult efterlyser vet vi inte, men det kommer inom kort att publiceras ett dokument vars syfte är att beskriva och skapa förståelse för vilka uppgifter ett medicinskt underlag behöver innehålla. Denna ifyllnadsanvisning har utarbetats i samverkan mellan Socialstyrelsen, Läkarförbundet, Svenska distriktsläkarföreningen, Sveriges Kommuner och landsting och Försäkringskassan. Landstingen kommer att ordna utbildningar. Hoppas JJ kan delta! Att sjukskriva kräver både kunskap och förståelse för att läkaren ska begripa vilka uppgifter Försäkringskassan behöver och varför.
Vi ser gärna att JJ, i stället för att raljera över tjänstemännen på Försäkringskassan, återkommer med konstruktiva förslag på samarbete och utveckling. En ökad respekt och förståelse för de olika roller vi har gagnar också patienten.
Låt oss avslutningsvis försäkra JJ och andra om att handläggarna i många ärenden är mycket nära sina försäkrade och väl medvetna om deras oro för sjukdom och ekonomi liksom för livets vedermödor i övrigt.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
