EU-expert ger ökat hälsoinflytande

Sveriges aktiva engagemang inom Europakommissionens arbete inom hälsosektorn är för närvarande obefintligt, vilket är anmärkningsvärt. Totalt har Sverige i dagsläget 54 nationella experter ­(seconded national experts, SNE) vid Europakommis­sionen (Kommissionen). Av dessa finns endast en vid ­Generaldirektoratet för ­hälso- och konsumentfrågor (DG SANCO), närmare bestämt vid ­direktoratet för djurhälsa och djurskydd (Animal Health and Welfare Directorate).

En nationell expert har möjligheter att påverka och utveckla arbetet inom Kommissionen. Det måste ligga i de ansvarigas (Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Folkhälsoinstitutet, Läkemedelsverket) intresse och ansvar att aktivt bidra till utvecklingsarbetet inom Kommis­sionen och att påverka det ­genom ­
att erbjuda Kommissionen svenska experter.

Under nära två år (april 2008–december 2009) tjänstgjorde jag vid Kommis­sionen som nationell expert vid DG SANCO. Det är medlemsländerna som ställer en expert till Kommissionens förfogande. Den enhet jag tjänstgjorde vid (Health Threats Unit; Fakta 1) är placerad i Luxemburg. Socialstyrelsen stod för alla kostnader bortsett från de direkta omkostnader själva tjänstgöringen medförde (arbetsplats, tjänsteresor etc).

Min målsättning var att med min erfarenhet inom kris-
beredskapsområdet inom ­hälsosektorn bidra till att
vidareutveckla ett generiskt (allmänt) angreppssätt, att introducera och initiera en mall för hur observatörsrapporter bör struktureras och presenteras i samband med studier av katastrofer (lessons learned) och att utveckla samverkan mellan hälsosektorn och »civil protection«. Jag fick möjlighet att uppnå dessa tre mål, vilket ­visar att man som nationell expert har möjlighet att såväl initiera nya aktiviteter som påverka utformningen av pågående aktiviteter.
Portalparagrafen för det
mesta av arbetet inom hälsosektorn inom Kommissionen är artikel 152 under titeln XIII Folkhälsa i EU-fördraget (Fakta 2). Inom hälsosektorns krisberedskap är det endast inom smittskyddsområdet som Kommissionen har legala förutsättningar att utfärda tvingande föreskrifter etc. Utredning pågår om förutsättningarna för att vidga mandatet till att innefatta även andra områden inom hälsosektorns krisberedskapsarbete.

Det var några områden som jag som nationell expert särskilt engagerade mig i:

Generisk beredskap. Jag blev ansvarig för en arbetsgrupp med medlemmar från några medlemsstater, bland annat Sverige, med uppgift att revidera ett »technical guidance document« [1]. Det tidigare dokumentet, från 2005, fokuserades till största delen på smittsamma sjukdomar. Det reviderade dokumentet har ett mer allmänt angreppssätt och slutfördes i december 2009 [1].

Mall för observatörsrapporter.
Innan jag lämnade Socialstyrelsen hade jag aktivt deltagit i ett nätverk för observatörsstudier som leddes av dåvarande Krisberedskapsmyndigheten (KBM) – nuvarande Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
Jag hade där initierat framtagandet av en gemensam mall för hur observatörsrapporter ska skrivas efter studier av större olyckor och katastrofer. Denna mall var en vidareutveckling av de erfarenheter som de olika aktörerna i observatörsnätverket hade, i synnerhet Kamedo (Katastrofmedicinska observatörsstudier) [2], en verksamhet som Socialstyrelsen ansvarar för. Stor hänsyn togs även till det arbete som bedrivs inom ramen för World Association on Disaster and Emergency Medicine (WADEM) [3]. Mallen har framgångsrikt använts av flera svenska myndigheter [4].
Jag ansvarade för en expertgrupp med uppdrag att ta fram en mall för observatörsrapporter inom ramen för ett projekt som drivs av WHO/EURO i samverkan med DG SANCO med finansiering från Health Programme [5]. Den svenska mallen användes som utgångspunkt för detta arbete. Expertgruppens produkt blev klar i ­december 2009, och vid ett expertmöte i maj 2010 i ­Turkiet inom ramen för WHO-projektet har denna mall vidareutvecklats och förankrats i en vidare krets och kommer att spridas till andra aktörer.

Bygga broar mellan »civil ­protection« och hälso- och sjukvården. Inom Europakommissionen och i flera ­europeiska länder hanteras den prehospitala hälso- och sjukvården (inklusive »katastrofmedicin«) av »civil protection«, som oftast lyder under ett annat ministerium/departement än den övriga sjukvårdsverksamheten. Inom Kommissionen var ­»civil protection« knutet till Generaldirektoratet för miljö (DG ENV), men är sedan den nya Kommissionen tillträtt knutet till Generaldirektoratet för humanitärt bistånd (DG ECHO).
Jag hade redan innan jag kom till Luxemburg sett behovet av nära samarbete och samverkan mellan hälso- och sjukvården och »civil protection«. Jag initierade i samverkan med civil protection inom Kommissionen framtagandet av ett dokument där ett antal områden identifierades inom vilka en vidareutveckling av samverkan och samordning är motiverad. Sådana aktiviteter finns i arbetsplanen för 2010 vid Health Threats Unit.

De svenska nationella experter som är engagerade vid Kommissionen bör med regelbundenhet (minst två gånger årligen) rapportera till sin svenska arbetsgivare om pågående aktiviteter inom det område han/hon är engagerad i. Detta ger en unik möjlighet för berörda svenska myndigheter att få en detaljerad inblick i det pågående arbetet inom Kommissionen. Förutom inom krisberedskapsområdet (health threats) finns det anledning att överväga svenskt engagemang inom hälsosektorn inom ­följande områden: health programme and knowledge management, health information, health determinants, health strategy and health systems, health law and international, risk assessment, pharmaceuticals.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.