Jag vill rekommendera alla kollegor, inklusive Läkarförbundets ledning, att läsa »Kampen om sjukfrånvaron« av Björn Johnson (Arkiv Förlag; 2010). Den är spännande som en deckare när den guidar oss igenom historien om svenska folkets sjukförsäkring. Först lite skissartat genom de avlägsna decennierna, sedan alltmer detaljerat och inträngande.

Hur gick det till när den skadliga och hårda arbetsmiljön, som fick människor att gå in i väggen, långsamt försvann ur synfältet och ersattes av klungor av patienter som inte är sjuka på riktigt och läkare som slappt och fegt skriver under intyg utan att tänka efter? Vilka var debattörerna, utredarna och lagstiftarna som ändrade perspektiven?

Som vanlig läkare och medborgare, som under dessa år läst både sina dagstidningar och sina meddelandeblad från Försäkringskassan utan att riktigt förstå vad allting handlade om, är det faktiskt häftigt att ta del av denna
historieskrivning. Det sista kapitlet, »Gåtans lösning«, blir en intensiv aha-upplevelse. Många bäckar små rann i samma riktning och blev en flod. Hur sköljdes till exempel »anpassningsgrupperna« bort, med sina resurser till anpassade anställningar?

Johnson beskriver elegant hur »goda beslut ersattes av formellt korrekta beslut« –en process som påbörjades under socialdemokratin, får man konstatera, och som fick sorgliga konsekvenser. Blev inte nästan alla förlorare på dessa organisationernas och begreppens »renodling«? Vissa påståenden verkar sanna när man hört dem tillräckligt ofta, exempelvis det om läkarnas lealöshet och bristande kunskaper om försäkringsmedicin. Efter Johnsons dissektion framstår de och många andra »sanningar« om sjukfrånvaron mer som vilseledande bråte. Boken är en höjdare!