Socialdepartementet arbetar sedan hösten 2009 på ett förslag om en nationell läkemedelsstrategi. Delvis är arbetet en uppföljning av den rapport, 16-punktprogrammet, som representanter från departementet och Sveriges Kommuner och landsting (SKL) våren 2008 enades om. Flera av punkterna i detta är kloka förslag men kan inte rubriceras som strategiska, utan tillhör dagens verksamhetsplaner.
Ett strategiprogram bör ta upp sambandet mellan forskning som ger nya läkemedel och användningen av dessa. Såväl Olle Stendahls utredning (»Klinisk forskning – Ett lyft för sjukvården«, SOU 2009:43) som Delegationen för samverkan inom den kliniska forskningen har behandlat frågan, men nu krävs regeringens ställningstaganden till de framförda förslagen.

Läkemedelskommittéerna har genomgående ett förhållningssätt som innebär att man håller fast vid beprövade läkemedel tills nya visat sin överlägsenhet. Det är att låta andra länders innevånare ta ansvaret för nya produkter och påskyndar nedmonteringen av svensk läkemedelsindustri. Ett strategiprogram bör staka ut Sveriges ansvar för att nya läkemedel tas fram.

Dagens läkemedelsbehandling tar viss individuell hänsyn till patientens förutsättningar. Men brister i karaktärisering av patienten gör att många behandlingar är ineffektiva. Gentypning och markörspektra är exempel på hjälpmedel som kan förbättra situationen. Programmet bör ange hur hälso- och sjukvården kan arbeta mot »personalised medicine«.
Vid sidan av förskrivarna påverkar läkemedelsindustrin och apoteken utfallet av läkemedelsterapier, och bägges roller i framtiden bör skisseras. Industrin kan och vill ta ett större ansvar för information bl a genom att på Internet tillhandahålla av Läkemedelsverket godkänd information. Även tillgång till behandlingsresultat är ett uttalat önskemål.

Apotekens uppdrag på läkemedelsområdet har försvagats på den nya apoteksmarknaden. Genom sina många patientkontakter bör apoteken tilldelas uppgifter för bättre läkemedelsanvändning. En väg kan vara generisk förskrivning och därmed rätt för apoteken att välja preparat.

Bristande följsamhet till ordinerad behandling är alltjämt ett omfattande problem. Arbetsgruppen för bättre läkemedelsanvändning (ABLA) beskrev vid millennieskiftet situationen och föreslog åtgärder för att minska problemet.
Av flera skäl blev resultaten i praktiken små. Strategiprogrammet bör ta utgångspunkt från ABLA och ange etappmål för att stegvis förbättra situationen.
Biverkningar och rädsla för dessa är ofta en orsak till bristande följsamhet. Bakgrund och åtgärder är flerfaktoriella, varav multimedicinering och individuella skillnader i metabolism är två faktorer. För att minimera biverkningar måste en strategi utformas som in­nebär ökade resurser till kunskapsuppbyggnad och information samt omhändertagande av biverkningsdrabbade.

Läkemedelsbehandling involverar i dag ett flertal yrkesgrupper. En förutsättning för ett gott resultat av insatserna är att berörda yrkesgrupper kan kommunicera med varandra och respekterar varandras specialkunskaper. Strategiprogrammet bör behandla dessa frågor, som aktualiserats i 16-punktprogrammet, med sikte på att all berörd hälso- och sjukvårdspersonal genomgår grund-
eller fortbildning om läkemedelsutveckling, -terapi och -information.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Läs repliken
Åtminstone mer saklighet i debatten kring den!