»Fågelloppor« kan ha varit fågelkvalster

»Fågelloppan – inte rödhaken – är vårens budbärare« var rubriken på ett inlägg från vår gode vän Björn Olsen och hans medförfattare i Läkartidningen 21/2010 (sidan 1408). Vi ställer oss tveksamma till diagnosen loppbett!

Flyttfåglar härbärgerar ofta ett stort antal ektoparasitiska leddjur, alltifrån spindeldjur som blodsug­ande kvals-ter inklusive fästingar till lusflugor (Hippoboscidae), loppor (Siphonaptera) och fjäderätande löss (Mallophaga) med flera. Upp till 15 olika ektoparasitiska leddjursarter (insekter och kvalster) kan påträffas i fjäderdräkten på en enda tätting [1].
Värddjurets reaktion på parasitens mundelar och injektion av proteiner och and-ra molekyler från parasitens spottkörtlar varierar. Den ­beror både på värddjurets (männi­skans) immunförsvar, på blodsugarens salivkomponenter och på mundelarnas utformning [2].

Det är näst intill omöjligt att se skillnad på »makulopapulösa hudförändringar, av vilka en del är före­nade med urtikariella inslag« orsakade av bett av loppor, och hudreaktioner ­orsakade av bett av fågelkvalster, t ex Ornithonyssus och Dermanyssus [2].
Blodsugande fågelkvalster, till exempel Ornithonyssus-arter, som oftast genomför hela livscykeln i fjäderdräkten på fågelvärden, är mycket vanliga på flyttfåglar.
Fågelloppor förekommer visserligen också på flyttfåglar. Åtta procent av 400 flyttfåglar som fångades in i april–maj på två öar i Oslofjorden bar på loppor, men inga loppbett på människa noterades under den studien [R Mehl, opubl data]. Vanligare är att påträffa fågelloppor i fågelholkar och fågelbon. Både fågelkvalster och fågelloppor kan angripa människor [2].

De personer som hanterade flyttfåglarna på Ölands södra udde fick de första betten på armarna, senare på buken och därefter ner mot benen. Vi tolkar detta som reaktioner på kvalsterbett snarare än på loppbett. Loppor brukar koncentrera sina bett till områden, till exempel midjan, där kläderna sitter mycket trångt.
Att inte en enda av de blod­sugande parasiterna obser­verades tyder på att de var mycket små (< 1 mm; det vill säga som fågelkvalster, spe­ciellt om de inte var fullvuxna) snarare än lite större (2–3 mm; som adulta fågelloppor, Ceratophyllus- och Dasypsyllus-arter).